Självklart för Läckberg att bidra när hon skrivit Super-Charlie

Det var Camilla själv som tog initiativet till att bidra till Barncancerfonden. Det började med ett engagemang i Min stora dag och sedan blev det Barncancerfonden. Runt omkring henne finns det flera som gått bort i cancer och en av dem är hennes man Simons morbror som gick bort som elvaåring i leukemi.

– Även om mina egna barn är friska så är den här sjukdomen på något sätt ständigt närvarande i våra liv numera, vilket är fruktansvärt, säger Camilla

Det fick henne också att vilja bidra med mer och på fler sätt och via sina kanaler på sociala medier uppmanar hon andra att skänka pengar och göra vad de kan för forskningen. När Barncancerfonden har kampanjer är hon delaktig och försöker få ut budskapet till fler.

– Allt jag gjort för Barncancerfonden har varit baserat på att jag vill göra det. Jag vill dels skänka pengar, för att jag kan, men också för att öka medvetenheten kring det arbete som görs. Det kan låta som en klyscha men varenda krona som kommer in gör skillnad för de här barnen, säger hon.

Grät på toaletten

När Läckbergs första barnbok om Super-Charlie släpptes skänkte hon en del av vinsten till förmån för Barncancerfonden.

– Som mamma till fyra barn och med den möjligheten jag hade så var det ganska naturligt att bidra när jag skrivit en barnbok – kopplingen kändes självklar. Det känns som om man är mamma till alla barn därute på något sätt, även de sjuka. Och jag vet ju inte vad som händer i framtiden, mina barn kan också få en diagnos och då känns det viktigt att bidra till forskning och utveckling, säger hon.

I samband med det fick också Camilla Läckberg tillfälle att hälsa på på en avdelning för cancersjuka barn på Astrid Lindgrens sjukhus i Stockholm för att läsa högt ur boken. Något som visade sig vara mycket svårare än hon trodde. När sagostunden var över pratade hon en stund med barnen, men sedan tog hon en paus innan hon begav sig hem igen.

– Det var en del barn där som var oerhört sjuka och efteråt gick jag in på toaletten och grät för att det kändes fruktansvärt orättvist. Barn ska vara ute och leka, inte ligga med slangar i armarna och spy av cytostatikan. Det är en verklighet man inte möter så ofta och det var väldigt tufft, säger hon.

En klockren kombination

För tre år sedan var hon prisutdelare på Barncancergalan – Det stora humorpriset, något som hon verkligen uppskattade.

– Jag tycker att kombinationen humor och cancer är klockren. Det hade varit alldeles för svårt att titta på om det svåra ämnet, som cancer är, inte blandats upp med humor och skoj. Som tittare behöver man den lättnaden och det är ett genidrag tycker jag. Och barnen tycker om det, för är det något som barn är bra på så är det ju att skratta, säger hon.