Kartläggning av medfödda genetiska orsaker vid barncancer
Barncancerfonden delar ut ett av sina största anslag någonsin för att kartlägga medfödda genetiska orsaker vid barncancer. Det ska leda till bättre prevention och behandling – och att liv kan räddas. Redan om tre år ska nya rutiner vara införda i vården.
”Varför har mitt barn fått cancer?” ”Hur ska vi bota honom/henne?” De här frågorna ställer sig varje förälder till ett barn som diagnostiseras med cancer, men i de flesta fall finns inga säkra svar.
Nu delar Barncancerfonden ut ett av sina största anslag någonsin, 15 miljoner kronor, till en studie om barncancer och ärftlighet, som hoppas kunna ge tydliga svar på just de här frågorna. Projektet ska leda till att läkarna får bättre metoder för att diagnostisera medfödda orsaker till barncancer och kunna införa mer precis diagnostik, screening, uppföljning och individanpassad behandling. Det ska i sin tur leda till ökad överlevnad, färre biverkningar och sena komplikationer.
Ärftlighet en faktor
Ungefär 350 barn drabbas av cancer i Sverige varje år. Under senare år har forskningen visat att genetisk predisposition, att något i generna gör att man har lättare att drabbas, är mycket vanligare vid barncancer än vad man tidigare trott. För tio år sedan trodde man att nästan all barncancer uppstod slumpartat. Idag tror man att åtminstone 10 procent av alla barn som drabbats av cancer har medfödda genetiska förändringar som bidragande orsak till deras sjukdom.
– Och jag misstänker att det är många fler än så. I det här projektet kommer vi att kunna påbörja en otroligt viktig kartläggning av detta, säger Ann Nordgren, professor och överläkare på Karolinska universitetssjukhuset vid avdelningen för klinisk genetik, som koordinerar det nya stora projektet.
Idag vet man att genetiskt orsakad predisposition är vanligare bland barn med vissa typer av cancer: cancerformer som normalt bara förekommer hos vuxna, barn som drabbas av sällsynta tumörformer, multipla tumörer eller olika cancerformer, barn med flera nära släktingar som drabbats av cancer vid tidig ålder, barn som reagerar med ovanligt svåra överkänslighetsreaktioner och barn med olika syndrom och missbildningar.
– Målet är att förstå mer om de bakomliggande mekanismerna till det här, att hitta de genetiska orsakerna. Det kommer att leda till att vi kan skräddarsy kontroller för riskgrupper och individanpassa behandlingar. Det kommer att gå att undvika vissa behandlingar som kan vara skadliga för en viss person, eller ge en mildare alternativt tuffare behandling beroende på diagnos.
I ett forskningsspår av projektet kommer forskarna också att leta efter helt nya gener med mekanismer som kan knytas till att barncancer uppstår.
Alla barn bjuds in
Alla sex barncancercentrum i Sverige är involverade, och vid diagnos ska alla barn med cancer erbjudas att vara med i studien.
Familjen får svara på ett frågebatteri om familjehistoria med cancer, barnet genomgår en noggrann klinisk bedömning av barnonkolog och slutligen görs en kartläggning av barnets hela arvsmassa på barnets ”vanliga” DNA.
– Vi letar alltså inte i cancercellen, utan i de vanliga cellerna, och kartlägger det som är medfött, säger Ann Nordgren.
Parallellt pågår ett projekt vid GMS Arbetsutskott för Barncancer där alla barn i Sverige som får barncancer erbjuds en kartläggning av sitt tumör-DNA.
I de fall barnet uppfyller tidigare kända kriterier för misstänkt hög risk för cancerpredisposition skickas barnet vidare till en utvidgad klinisk genetisk utredning där bland annat en kartläggning av föräldrarnas arvsmassa ingår.
– Nu gäller det bara att få ihop allt, vår målsättning är att vi om tre år ska ha en helt ny rutin i vården för att kunna diagnostisera barncancerpredisposition.
Unikt samarbete
I forskargruppen ingår flera av Sveriges främsta barncancerforskare och barncancerläkare och projektet är en del av det nationella samarbete kring helgenomsekvensering som pågår inom Genomic Medicine Sweden (GMS) och Barntumörbanken.
– Alla är otroligt positiva. Det känns fantastiskt att få starta det här projekt, det är jättestort på så många sätt, inte minst genom det viktiga kunskapsutbyte mellan olika experter som nu sker genom samarbetet inom GMS/Barntumörbanken. Genom att vi tillsammans bevakar fältet och utvecklar diagnostiken för att diagnosticera medfödda och tumörspecifika förändringar kommer vi att få fram ny kunskap kring barncancer som kan leda till att fler barn överlever, tack vare att de kan få precis rätt behandling för sin cancer!
Ann Nordgren, Karolinska Institutet, har fått ett implementeringsbidrag för sitt projekt ”Införande av nytt arbetssätt för diagnostik, behandling och uppföljning av barncancerpredisposition” på 15 miljoner under tre år.
Ann Nordgren har sedan tidigare en forskartjänst hos Barncancerfonden, ett anslag om 3,3 miljoner under fyra år.
”Möjligheter som inte funnits tidigare”
Kerstin Sollerbrant, forskningschef på Barncancerfonden, om den stora satsningen på barncancerpredisposition.
Varför satsar vi så mycket på just det här projektet?
– Det här är ett mycket intressant och välplanerat projekt som kommer att leda till helt ny kunskap om ärftlig cancer. Förhoppningen är att vi inom en inte alltför avlägsen framtid ska kunna förebygga, eller tidigt upptäcka, cancer hos vissa barn.
Våra två största projekt handlar till stor del om helgenomsekvensering, varför är det så prioriterat?
– Helgenomsekvensering öppnar upp möjligheter som inte funnits tidigare. Forskarna hoppas kunna matcha nya biologiska läkemedel med rätt patient baserat på patientens DNA-profil och därmed optimera möjligheten att patienten svarar bra på läkemedlet. Metoden kommer också att kunna användas för att förutsäga vilka patienter som riskerar att få akuta toxiska biverkningar och vilka patienter vars cancer kan ha ärftliga orsaker. När det gäller just de här två projekten så kommer de tillsammans att kunna svara på frågor som inget av de två projekten enskilt hade kunnat svara på.
Går det att jämföra de framsteg som vi hoppas på tack vare helgenomsekvensering (prevention, bättre precisionsmedicin, färre sena komplikationer) med exempelvis introduktionen av immunterapi, eller kombinationsbehandlingar av cytostatika? Tror du att vi kommer att se en liknande förbättring i överlevnaden om några år?
– Det är för tidigt att säga, men det är ju klart att jag hoppas på det. Men än så länge behöver de nya terapierna kombineras med de traditionella, och vi vet idag mycket lite om de långsiktiga effekterna, inklusive biverkningar, av de nya behandlingarna.