Hennes studier ska hitta risker för sena komplikationer

Barn som behandlats för hjärntumör löper extra stor risk att drabbas av sena komplikationer i form av kognitiva nedsättningar. Trots det finns det mycket få studier där man följt denna grupp under lång tid. Nu ska forskaren Ingrid Tonning Olsson följa upp barn både innan och efter behandling för att bättre identifiera deras behov av stöd och rehabilitering.

Tack vare framgångsrik forskning överlever idag 85 procent av de barn i Sverige som drabbas av cancer. Idag finns cirka 11 000 personer i Sverige som haft cancer som barn, och gruppen blir hela tiden större. Trots den goda utvecklingen av cancerbehandlingar drabbas cirka sju av tio av sena komplikationer. Det kan handla om kognitiva nedsättningar, hjärntrötthet, hjärt-kärlsjukdomar eller sekundär cancer. Detta kan göra det svårt att ta sig igenom skolan, in på arbetsmarknaden eller att klara av andra viktiga aspekter av livet. Extra stor risk för kognitiva nedsättningar löper de som behandlats för hjärntumör och strålats mot huvudet. Bland annat visar studier att en fjärdedel av barn som behandlats för just hjärntumör inte blir behöriga till gymnasiet.

Ingrid Tonning Olsson är specialist i neuropsykologi och forskare vid Lunds universitet. Hon tycker att det finns en kunskapslucka i forskningen kring den här gruppen – väldigt få barn som behandlats för hjärntumör har studerats upprepade gånger under en längre tid, så kallade longitudinella studier. Bristen på långtidsuppföljande studier innebär att det är svårt att säkert fastställa orsakssamband mellan behandling och sena komplikationer.

– Idag vet vi att ju längre tid som gått från diagnos desto större problem har man som barncanceröverlevare. Genom att mäta ett flertal gånger över längre tid kommer det bli enklare att se när vissa svårigheter uppstår, säger Ingrid Tonning Olsson.

Nu får hon finansiering av Barncancerfonden för att göra just detta. Tillsammans med sin forskargrupp ska hon sammanställa data som samlats in sedan 2006 kring barn som behandlats för hjärntumör vid Skånes universitetssjukhus och som fått en neurokognitiv bedömning före sin behandling. Samma bedömning görs sedan vid flera tillfällen under en längre tidsperiod efter behandlingen och jämförs med utvecklingen hos personer som inte genomgått en cancerbehandling.

– Det vi tittar på då är neurokognitiva data som generell problemlösningsförmåga, språklig förmåga, uppmärksamhet och minne. Och vi tittar också på det som kallas exekutiv funktion, alltså förmågan att strukturera, överblicka och planera, säger Tonning Olsson.

Förhoppningen är att hennes forskning ska kunna bidra till att förbättra både behandling och efterföljande stöd till överlevare.

– Vi behöver förstå vilka problem våra överlevare har för att kunna erbjuda rätt stöd och rehabilitering. Dessutom vill vi kunna peka på riskfaktorer för negativ kognitiv utveckling – som ett bidrag till forskarvärldens större arbete för att kunna förbättra behandlingsprotokollen. Om en viss typ av cytostatika eller strålning utgör större risk vill man ju kunna förändra detta i protokollen.

Nu får Ingrid Tonning Olsson 1,7 miljoner kronor av Barncancerfonden för att genomföra sitt projekt.

– Stödet från Barncancerfonden betyder jättemycket. Ända sen 2006 har vi jobbat väldigt hårt för att skapa en systematisk kognitiv uppföljning för barn som behandlats för hjärntumörer. Att nu kunna få möjlighet att sammanställa och så småningom dela det är naturligtvis väldigt roligt.

Ingrid Tonning Olsson, Lunds universitet, har fått ett projektanslag från Barncancerfonden, ”Neurokognitiv utveckling hos överlevare av hjärntumör i barndomen - en longitudinell studie”, 1,7 miljoner under 3 år.