Nu testas strålning via dropp

Jakob Stenman är barnkirurgen som vill hitta en effektiv behandling för barn som drabbats av spridd neuroblastom. Därför leder han just nu en internationell studie där radioaktiva partiklar riktas direkt mot cancercellerna via dropp. En metod han hoppas ska minska påverkan på friska celler och förbättra överlevnaden.

När ett barn drabbas av cancer har första linjens behandling traditionellt sett bestått av operation, cytostatika och strålbehandling. Men i takt med att forskningen ger oss mer kunskap om de olika barncancerdiagnoserna och hur de kan behandlas mer precist, har nya behandlingsmetoder utvecklats som kan användas för att komplettera de ursprungliga metoderna. 

En av de barncancerformer som det forskas intensivt kring är neuroblastom, en aggressiv och svårbehandlad form av barncancer som oftast drabbar små barn. Cancern uppstår i nervsystemet men sprider sig ofta till andra organ i kroppen. Risken för återfall är stor och långtidsöverlevnaden ligger i dag dessvärre endast på drygt 50 procent.  

Strålning är en del av standardbehandlingen för neuroblastom. Men strålbehandling, även om den riktas så precist som möjligt, innebär alltid en risk att även friska celler skadas.  

Det går inte att behandla en spridd sjukdom med strålbehandling, för risken att då drabbas av olika så kallade sena komplikationer skulle vara alldeles för hög. Dessutom innebär strålbehandling en stress för barnet, som oftast behöver sövas inför varje behandling.  

Strålning via dropp 

Från Karolinska universitetssjukhuset leds just nu en internationell klinisk studie där en ny typ av behandling för neuroblastom testas. Behandlingen innebär att små radioaktiva partiklar förs in i kroppen via dropp. De radioaktiva partiklarna har samma effekt på cancercellerna som strålbehandling har, det vill säga att den energi som de för med sig påverkar cancercellernas DNA så att de dör. Men skillnaden är att de i denna form kan riktas mer precist mot cancercellerna och därigenom ge mindre påverkan på friska celler. Beroende på vilken typ av radioaktiv partikel som används går det också att med större precision hitta och påverka små metastaser som precis har börjat få fäste i något av kroppens organ.  

Receptorer på cancercellens yta 

Det var när barnkirurgen Jakob Stenman, som arbetar på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, var med i panelen för att granska en doktorsavhandling som han fick en idé om att använda en ny typ av receptor för att rikta radioaktiva isotoper mot neuroblastom.  

I avhandlingen som Jakob Stenman granskade hade man undersökt så kallade somastatinreceptorer, SSTR, ett slags protein som finns i flera varianter och som ofta återfinns på cancercellers yta.  

Det finns redan flera precisionsläkemedel, för behandling av vissa cancerdiagnoser, som riktar in sig på just dessa receptorer. Läkemedlen utformas så att de binder till SSTR-receptorerna och därigenom levererar strålning direkt till cancercellerna. Fördelen är att man på det sättet kan behandla cancercellerna, var de än befinner sig i kroppen.  

I avhandlingen visade barnläkaren och forskaren Kleopatra Georgantzi att somastatinreceptorer är vanligt förekommande i neuroblastomtumörer, och även i metastaser. 

Jakob Stenman insåg då att det skulle kunna gå att använda de här läkemedlen för att behandla neuroblastom som spritt sig till olika organ i kroppen. Då skulle radioaktiviteten, den skadliga energin, påverka framför allt cancercellerna och risken för att skada friska celler bli mindre.  

– Jag tog direkt kontakt med henne efteråt och sa att det här måste vi undersöka, säger Jakob Stenman. 

Testas på patienter  

I dagsläget är det 10 barn med spridd neuroblastom, från flera olika länder i Europa, som fått behandling med den radioaktiva isotopen Lutetium inom ramen för den kliniska studien som Jakob leder. Två doser ges intravenöst via blodet enligt ett förutbestämt protokoll, med förhoppningen att majoriteten av det aktiva ämnet ska nå de tumörer som kan finnas i kroppen och där binda till somatostatinreceptorerna.  

– De radioaktiva partiklar som inte fångas upp av receptorer i cancercellerna tas om hand av njurarna och rensas ut ur kroppen relativt snabbt, så risken för skador på andra delar av kroppen är förhållandevis liten, säger Jakob Stenman.  

För att kunna utvärdera resultatet görs också undersökningar av varje patient med hjälp av en så kallad Gallium-DOTATOC-metod. Det är ett diagnostiskt verktyg som innebär att ett annat radioaktivt ämne förs in via blodet som också det fäster sig vid samma specifika receptorer på cancercellernas yta. Därefter görs en undersökning med en maskin som är en kombination av så kallad PET-scanning och skiktröntgen. Maskinen kan då ta helkroppsbilder där ansamlingar av cancerceller visas som svarta fläckar. DOTATOC PET/DT-bilderna kan sedan jämföras för att se om metastaserna ökat eller minskat i storlek – eller om nya metastaser börjat växa.  

– Just nu är läget stabilt för sju av de patienter vi behandlat, det vill säga att metastaserna har stannat av i tillväxt. För vissa är det över ett år sedan de deltog i studien så vi är försiktigt optimistiska, även om de slutliga analyserna ännu inte är klara, säger Jakob Stenman. 

Vill göra skillnad 

Så vad är det då som gör att barnkirurgen Jakob Stenman har börjat forska, och dessutom inom ett område som han inte har någon tidigare erfarenhet av?  

– Jag insåg för länge sedan att även om jag blir världens bästa neuroblastom-kirurg kommer jag inte att göra någon jätteskillnad. För även om operationen lyckas och jag får bort tumören är risken stor att samma patient kommer tillbaka med nya metastaser. Och då kan det många gånger vara för sent.    

Vad som driver Jakob är helt enkelt att de patienter som han har haft på sitt operationsbord ska överleva.  

– På många sätt är jag en typisk kirurg – jag har bra självförtroende och litar på mina händer. Men jag inser samtidigt att nu, att med den här forskningen, så är jag långt utanför min ”comfort zone”! 

Internationellt samarbete 

Att den kliniska studie som Jakob nu leder och som Barncancerfonden är med och finansierar bedrivs som ett internationellt projekt är en förutsättning för att få tillräckligt många deltagare för att få tillförlitliga och statistiskt säkerställda resultat.  

Jakob samarbetar med forskare i bland annat Storbritannien och Nederländerna, men studien styrs från Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska institutet. 

– Barncancerfonden betyder jättemycket för att svensk forskning ska kunna ligga i framkant. De var först med att se potentialen i min forskning, och det har nog bidragit till att även andra upptäckt den och hakat på. Jag är väldigt tacksam över allt som Barncancerfonden gör, utan dem hade jag inte kunnat bedriva den här forskningen.  

Resultaten från den kliniska studien är ännu inte klara, men mycket talar för att radioaktiva isotoper skulle kunna vara ett komplement vid behandling av neuroblastom som spridit sig.  

– Det här är ju inte ”the final magic bullet”, det förstår jag, säger Jakob Stenman. Men att vi får en effekt i den här svårbehandlade gruppen av patienter är ett bevis på att vi är något på spåren som är värt att gå vidare med och fortsätta utveckla.