Ny huvudordförande för Barncancerfondens forskningsnämnder

Jonas Abrahamsson blir ny huvudordförande för Barncancerfondens forskningsnämnder. Samtidigt slutar Håkan Mellstedt efter en lång och värdefull insats.

Jonas Abrahamsson är forskare och överläkare vid barnonkologen på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Han är sedan tidigare ordförande för en av Barncancerfondens forskningsnämnder för biomedicinsk vetenskap.

Den 1 april tillträdde han som ny huvudordförande för Barncancerfondens fem forskningsnämnder och går parallellt med Håkan Mellstedt som slutar den 1juli.

- Det känns både väldigt roligt och som en spännande utmaning. Jag ser det som en oerhört viktig uppgift att se till att pengarna som Barncancerfonden samlar in verkligen används till största möjliga nytta för barn som har, har haft och kommer att få cancer, säger Jonas Abrahamsson.

Förutom att samordna verksamheten när varje nämnd fattat sina beslut har Barncancerfondens huvudordförande ansvaret för anslagstilldelning till resor, symposier med mera, som utlyses tre gånger per år. Därutöver går mycket tid och engagemang till att bygga upp infrastruktur för barncancerforskning i samarbete med FoU-avdelningen och Barncancerfondens styrelse. Infrastrukturen består av register, biobanker, regionala FoUU-enheter och kunskapsnätverk för olika typer av barncancer.

Barncancerfonden har också påbörjat ett arbete med att ta fram en ny forskningsstrategi. En projektgrupp, där Jonas Abrahamsson ingår, har fått som uppgift att ta fram ett förslag till styrelsen för en ny forskningsstrategi, som ska vara klart om sju månader.

- Jag ser verkligen fram emot att få vara med på den här fortsatta resan som tar Barncancerfonden in i framtiden.

25 år på Barncancerfonden

Håkan Mellstedt, professor och överläkare vid Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset Solna slutar nu på Barncancerfonden efter värdefulla insatser i Barncancerfondens forskningsnämnder i över 25 år.

- Uppbyggnaden av infrastrukturen är det jag kanske mest stolt över under med min tid på Barncancerfonden. Den första enheten var Barncancerregistret, som är Barncancerfondens flaggskepp. Därefter kom biobanken för tumörer i centrala nervsystemet, idag Barntumörbanken (BTB), som är en av de bäst fungerande biobankerna i Sverige.

Men under Håkan Mellstedts tid har mycket mer än så hänt. När han började 1993 fanns bara en forskningsnämnd och en vetenskaplig sekreterare som på deltid skötte det administrativa. Idag finns fem forskningsnämnder, tre för biomedicinsk vetenskap, en för vårdvetenskap och psykosocial forskning, och en för medicinsk teknik. Utlysningar sker två gånger om året. Och på Barncancerfondens kansli finns idag en forsknings- och utbildningsavdelning bestående av en forskningschef, tre forskningsadministratörer och en klinisk samordnare.

- Under de här åren har antalet ansökningar ökat enormt och vi har successivt fått skapa fler forskningsnämnder. Barncancerfonden har byggt upp en väldigt stark attraktionskraft som anslagsgivare.

Forskningsfokus förändras

Håkan Mellstedt har månat lite extra om vissa områden, bland andra Barncancerfondens tjänsteutlysningar, för att säkerställa att läkare och vårdpersonal ska få tid att forska.

- Sjukvården har utvecklats i en enorm takt, och personalen har allt mer att göra vilket gjort att tiden för forskning blivit mindre och mindre. Därför är våra tjänsteutlysningar oerhört viktiga för att finansiera att vårdpersonal som läkare och sjuksköterskor faktiskt kan få ta sig den tiden. Inte heller har universiteten råd att anställa tillräckligt med forskare inom barncancerområdet, där gör vi också en viktig samhällsnytta när vi går in och finansierar olika typer av forskningstjänster.

Under sin tid som ordförande har han varit angelägen att lyfta klinisk forskning, och translationell forskning; forskning som grundas på problem som identifieras i sjukvården, exempelvis vid diagnos eller pågående behandling.  Men idag blåser delvis nya vindar.

Ett nytt område som seglat upp med god fart är forskning om sena komplikationer.

- På 1990-talet började vi förstå att vi måste se och ta hand om de sena komplikationerna, men det var inte många forskare och läkare som var så intresserade av de frågeställningarna vid den tidpunkten. Målet var att bota så många barn som möjligt. Idag har alla en helt annan insikt, men det kommer ändå att bli en utmaning i framtiden. Jag tror att exempelvis målsökande behandlingar kommer att spela en mycket större roll i framtiden för att kunna minska skador orsakade av cytostatika och strålning.