Pappor till barn med cancer drabbas hårdare ekonomiskt än vad som tidigare framgått
När en familj drabbas av barncancer påverkas föräldrarnas ekonomi på olika sätt. Mammornas inkomster sjunker på kort sikt, men stiger sedan igen. Pappornas ekonomiska konsekvenser kommer senare och blir mer långvariga.
När ett barn drabbas av cancer drabbas föräldrarna både psykologiskt och ekonomiskt. Tidigare forskning har pekat på att mammor oftast drabbas hårdare än pappor rent ekonomiskt.
Men nu visar en ny studie från Uppsala universitet som publiceras i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Cancer att pappornas ekonomi drabbas hårdare än vad som tidigare framgått.
Det hela började med att Louise von Essen, professor vid institutionen för kvinnor och barns hälsa vid Uppsala universitet, tyckte sig se ett mönster i en grupp föräldrar till barn som drabbats av cancer som hon följt under många år.
– I den här gruppen av 225 föräldrar kunde jag se att mammorna mycket riktigt rapporterade fler problem både psykiskt och ekonomiskt när ett barn insjuknade i cancer. Men intressant nog såg det ut som att några pappor rapporterade allvarliga problem fem år efter avslutad behandling.
Det här ville Louise von Essen undersöka vidare i en större studie och kontaktade Mattias Öhman, vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.
Mammor drabbades först
Forskarna undersökte inkomster och arbetssituation för nästan 4000 mammor och lika många pappor till barn som drabbats av cancer mellan 1995 och 2006, med hjälp av registerdata. De analyserade data för fem år före barnets diagnos och tio år efter diagnos.
Liksom tidigare forskning visat så drabbades mammorna av lägre inkomster i högre grad än papporna till en början.
– Förmodligen förklaras det större inkomstbortfallet hos mammorna med att de i större utsträckning än papporna gick ner i arbetstid och var med sina barn under den första tiden efter det att barnet insjuknat, säger Louise von Essen.
Papporna drabbas senare
Men efter några år utvecklades mammornas, till skillnad från pappornas, inkomster positivt. En anledning till det kan vara att mammorna i högre grad jobbat deltid när barnen varit små och sedan gått upp i tid.
Pappornas inkomst sjönk däremot både på kort och på lång sikt. Papporna hade inte heller fast anställning i lika hög grad fem år efter insjuknandet som fem år innan.
Pappornas och mammornas genomsnittliga årliga inkomst. År 0 är året då barnet insjuknade. Den prickade röda linjen visar hur mammornas kurva sett ut om den följt pappornas i procentuell förändring.
– En teori är att pappor oftare fortsätter att arbeta när barnet är sjukt, och därför får mindre stöd än vad mammorna får både från sjukvården och personliga nätverk. Samtidigt lever de i en mycket svår situation där de ska fungera på arbetet, tjäna pengar och ta hand om syskon.
Det skulle kunna orsaka ett sämre mående hos pappor efter barnets sjukdomstid och leda till negativa ekonomiska konsekvenser.
– Det skulle också kunna vara så att papporna omvärderar livet och inte längre ser jobbet som viktigast. Det här vill vi ta reda på mer om, förmodligen genom en intervjustudie, säger Louise von Essen.
Trots att pappornas ekonomi inte utvecklades i samma takt som den sannolikt hade gjort om barnet inte insjuknat, tjänar pappor som grupp fortsatt mer än mammorna.
Att den här studien visar ett annat resultat än tidigare studier har förmodligen att göra med studiens design. Studien om föräldrars inkomst vid barncancer bygger på metoden difference-in-difference. Deltagarna i studien har så att säga varit sin egen kontrollgrupp, slutsatserna bygger på den inkomst- och sysselsättningskurva som föräldrarna borde ha haft om barnet inte blivit sjukt. Forskarna har tagit fram kurvan baserat på hur det såg ut åren innan barnet insjuknade i cancer.
Vikten av stöd
Forskarna menar att studiens resultat ger argument för att involvera mammor och pappor lika mycket i omhändertagandet av allvarligt sjuka barn samt att erbjuda psykologiskt stöd åt alla föräldrar till barn med cancer.
– På så vis skulle det gå att minska risken för att någon grupp blir utan stöd och på grund av det drabbas av negativa konsekvenser såsom en sämre inkomst på sikt, säger studiens förste författare Mattias Öhman, i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.