Linda ska arbeta för att överlevnaden i AML fortsätter att öka

Linda Fogelstrand har haft forskningsanslag hos Barncancerfonden i sju år för sin forskning om akut myeloisk leukemi. Hennes forskning har varit en viktig del i att överlevnaden i AML har ökat kraftigt. Nu har hon fått en sexårig forskartjänst för att kunna fortsätta bedriva sitt livsviktiga arbete.

Barnleukemi är en vanlig form av cancer hos barn och i de flesta fall går sjukdom att bota med dagens behandling. Men barn med akut myeloisk leukemi, AML, har sämre chanser att bli botade än de med den vanligare formen av barnleukemi, akut lymfatisk leukemi, ALL. Många får dessutom återfall. Fram till 2012 dog nästan vart tredje barn som fick AML. 
 
Men 2012 hände någonting. Kurvan över överlevnad i AML började stiga brant uppåt från 60 procent - till dagens nivå på 80 procent. Vad var det som hände? 

Det som hände var starten på ett nytt behandlingsprotokoll vars utformning till stor del är tack vare Linda Fogelstrand, idag överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och docent vid institutionen över biomedicin.  

Bättre metod 

I en studie undersökte Linda och protokollets ansvarige, Jonas Abrahamsson, en ny metod som kunde mäta små mängder leukemiceller genom flödescytometri. Det är en högkänslig metod där man använder sig av laserljus och antikroppar mot markörer på leukemicellerna.   

Efter inledande behandling med cytostatika undersöktes benmärgen hos patienterna med den nya metoden för att se om cancern var borta. Det visade sig att den fungerade. Så små mängder som en leukemicell bland 1000 vanliga celler kunde upptäckas. Den tidigare metoden att titta på benmärgen i mikroskop kom inte i närheten av samma exakthet. 

– Vi kunde snabbare upptäcka patienter som var på väg att få ett återfall och som därmed behövde mer behandling än bara cytostatika.  Det innebar att de patienterna tidigare kunde få en stamcellstransplantation, det allra starkaste vapnet mot leukemiceller, säger Linda Fogelstrand.  

En stamcellstransplantation är ett farligt ingrepp, därför vill man ge så få barn som möjligt behandlingen – bara de som verkligen behöver den. Ingreppet i sig riskfyllt i den akuta delen, då det finns en risk att kroppen vill stöta bort den nya benmärgen. Transplantationen innebär också en mycket tyngre behandling med cytostatika, vilket kan leda till sena komplikationer, bland annat problem med fertilitet och hjärta. Samtidigt är en stamcellstransplantation alltså mycket effektiv när det kommer till att eliminera leukemiceller. 

Den nya metoden med flödescytometri infördes i det behandlingsprotokoll som nu används för barn med AML, och i kombination med verksammare kombinationer av cytostatika har överlevnaden alltså gått upp med 20 procentenheter. 

–Det är ju såklart helt fantastiskt att känna att ens forskning får en sådan omedelbar effekt för patienterna! 

Faktum är att studien var en av de första Linda Fogelstrand gjorde inom AML-området. Tidigare forskade hon om mekanismer bakom hjärt-kärlsjukdomar, och att byta område så ”sent” i karriären som hon gjorde är inte självklart.  

– Men jag kände tidigt att jag nu hamnat rätt, att jag bedrev forskning som gjorde nytta i kliniken och att min forskning och mitt kliniska arbete inom diagnostik tillsammans gav mervärde.  

”Ett förtroende”  

Linda Fogelstrand är idag överläkare på Klinisk kemi och Centrum för medicinsk genomik på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och dessutom docent och adjungerad lektor vid avdelningen för laboratoriemedicin vid Göteborgs universitet.  

Hon har fått finansiering från Barncancerfonden i olika former i många år för forskningen om AML, men i våras fick hon ett sexårigt forskaranslag på 50 procent.  

– Det känns otroligt skönt att få 50 procent säkrad forskningstid de kommande åren. Jag är också otroligt glad och stolt över att Barncancerfondens givare betalar min lön. Nu måste det verkligen bli bra grejer gjorda! Att få det här förtroendet från Barncancerfonden är också ett kvitto på att min forskning och mitt arbete är viktigt.  

Målet är att förbättra överlevnaden i AML ytterligare. Flödescytometrin hittar leukemiceller som förebådar ett återfall tidigare, men det behövs ännu bättre metoder för att hitta dem. 

Linda och hennes forskningsgrupp undersöker därför leukemicellernas arvsmassa, DNA, för att hitta de delar som skiljer sig från barnets friska celler. Alltså vilka mutationer leukemicellerna har.  

– Sedan letar vi efter de här mutationerna i prover från barnets benmärg efter att barnet fått behandling. Hittar vi spår av mutationerna så betyder det att det finns leukemiceller kvar. Varje barns AML är unik och analysen vi gör är därför skräddarsydd. Hittills visar våra resultat att djupsekvensering, som metoden kallas, är ännu känsligare än flödescytometri. Men den kan vi hitta en leukemicell på 2500 celler. Om våra preliminära resultat står sig kommer metoden att kunna användas för behandlingsbeslut inom några år.  

De elakaste varianterna 

Det tycks vara så att vissa former av AML är mycket svåra att ta död på. Oavsett hur bra patienten verkar svara på behandling initialt, så kommer ett återfall så småningom. 

Linda Fogelstrand tror att man inom de närmsta åren, tack vare helgenomsekvensering och annan genetisk kartläggning, kommer att veta mer om vilka genetiska avvikelser det är som orsakar de här elaka varianterna.  

– När vi börja förstå de elaka varianterna finns möjlighet att hitta nya sätt att behandla dem. Då kan vi använda precisionsmedicin ännu mer än idag: vi kan välja läkemedel - inte bara hur intensiv behandlingen ska vara - efter AML-form och behandlingssvar.   

Här nedan kan du se en grafik över hur flödescytometri fungerar: