Tolkar används för sällan i barncancervården

Tidsbrist och bristande kunskap om användning av tolkar i barncancervården gör att de används för sällan, visar en ny studie som Barncancerfonden finansierat. Språkförbistringarna kan leda till otrygga familjer och livsfarliga situationer.

En fjärdedel av alla barn i Sverige har två utländska föräldrar eller är själva födda i utlandet. De har ofta helt andra språkliga förutsättningar i familjen än barn med inrikesfödda föräldar.

I vården kan språkproblem som inte hanteras med tolk på rätt sätt drabba patienten. Ny forskning från Karolinska institutet visar att tolkar används för sällan och ofta på fel sätt i barncancervården.

– Det är en enorm stress för familjen att inte kunna förstå vad som händer och sägs när ett barn drabbats av en potentiellt dödlig sjukdom. De kan inte vara delaktiga i vården om de inte förstår. Dessutom innebär det en risk för potentiellt livsfarliga missförstånd, säger Pernilla Pergert, docent i pediatrisk vårdvetenskap och forskningsgruppsledare för vårdvetenskaplig barncancerforskning vid Karolina institutet.

Otrygghet och längre vårdtid

Vid exempelvis cytostatikabehandlingar, då barnen vårdas hemma mellan behandlingarna, krävs att föräldrarna förstår vad som gäller, vilka symptom de bör vara uppmärksamma på och när de ska kontakta sjukvården.

– Det kan vara livsavgörande. Och om familjen inte känner sig trygga att själva ta hand om barnet hemma mellan behandlingarna, finns också en risk att vårdtiden blir längre.

Pernilla Pergert har i tidigare forskning visat att barnpatienterna själva, deras syskon eller andra anhöriga ofta får översätta i barncancervården.  I en ny studie har sjukvårdspersonal (läkare, sjuksköterskor, barnsköterskor och undersköterskor) vid Sveriges sex barncancercentrum fått svara på ett frågeformulär om vad som hindrar dem att anlita tolkar.

Tidsbrist och för stora informationsmängder

Den senaste studien visar att tidsbrist, snarare än bristande ekonomi eller oklar lagstiftning, är en viktig anledning till att tolk inte används, framför allt vid akuta men även vid planerade vårdinsatser.

– Att boka en tolk kräver planering och tar tid som personalen inte upplever att de har. Men att använda tolk sparar tid sett till hela vårdtiden. Det förebygger missförstånd och familjen blir tryggare, säger Pernilla Pergert.

Nästan all vårdpersonal angav i enkäten att de ofta eller ibland samordnade olika professioner vid ett och samma tolksamtal. Det innebär att samtal med läkare, sjuksköterska och barn- och undersköterskor samlas till ett tillfälle. Det kan innebära för mycket information för familjen vid ett och samma tillfälle.

Pernilla beskriver svårigheter med att först få ett svårt besked av en läkare och sedan direkt få instruktioner om blöjbyten, mat eller permissioner av sjuksköterska och barn- eller undersköterska. Hon menar att det är en stor skillnad från barn till inrikesfödda som själva eller vars föräldrar löpande kan ställa frågor.

– Man kan ju jämföra med barnen med inrikesfödda föräldrar på avdelningen som oftast har kontakt med personalen flera gånger om dagen för att ställa frågor och prata och däremellan har tid att smälta informationen. Resultatet är att vården inte är jämlik.

Inte auktoriserade

Ett annat problem är att vårdpersonalen, framförallt läkarna, inte är säkra på att tolken korrekt översätter medicinsk terminologi.

– Upphandlingarna av tolkförmedlingar innehåller oftast inte kvalitetskrav som att tolkarna är auktoriserade eller specialiserade på vårdterminologi. För att få en sådan tolk måste man aktivt fråga efter den, så här krävs utbildning både av vårdpersonal och tolkar, säger Pernilla Pergert

Eftersom auktoriserade tolkar är dyrare för tolkförmedlingen att använda, så finns det en risk att de skickar outbildade tolkar om inte annat efterfrågas.

Barncancerfonden ser allvarligt på den bristande användningen av tolkar och konstaterar att detta strider mot hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen och barnkonventionen.

– Utsattheten hos cancersjuka barn och deras familjer är obeskrivlig som den är. Att dessutom inte kunna få korrekt och värdefull information på sitt modersmål försvårar en redan mycket allvarlig situation. Vi vet att detta är verkligheten för alltför många drabbade och är något som måste förändras. Att barn behöver tolka åt sina föräldrar i svåra behandlingsfrågor är orimligt, säger Katarina Gold, operativ chef för avdelningen för verksamhet på Barncancerfonden.

Granhagen Jungner, J., Tiselius, E., Pergert, P. Reasons for not using interpreters to secure patient-safe communication – A national cross-sectional study in paediatric oncology. Patient Education & Counseling 2021; In Press. DOI: 10.1016/j.pec.2021.01.017