Toxicitet och sena komplikationer
Det finns över 12 000 personer som överlevt cancer i barndomen i Sverige i dag. Av dessa har 70 procent mer eller mindre bestående men efter sin barncancerbehandling, så kallade sena komplikationer. Även om vissa går att behandla klassas en tredjedel som allvarliga. Barncancerfonden gör därför en extrasatsning på forskning inom området toxicitet och sena komplikationer under fem år.
Satsningen på forskning om toxicitet och sena komplikationer är en del av den forskningsfinansieringsstrategi som Barncancerfonden antog 2022. Målet är att fler cancerdrabbade barn ska överleva och det med så få komplikationer som möjligt. Strategin ska också bidra till bästa möjliga omvårdnad och omhändertagande efter genomgången cancersjukdom. Totalt avsätter Barncancerfonden 20 miljoner kronor per år i fem år.
Vad är toxicitet?
Toxicitet är ett begrepp som används för att beskriva hur giftigt en viss substans är för en levande organism. Effekterna kan visa sig direkt, vilket kan ge akuta biverkningar – eller som en sen biverkning eller komplikation som uppstår efter lång tid.
Den behandling som ges i dag för att bekämpa barncancer syftar ofta till att på ett eller annat sätt orsaka så stor skada på cancercellerna att de dör. Men det innebär också att friska celler kan påverkas. Under en cancerbehandling finns därför alltid en risk för akuta biverkningar, som infektioner, feber, högt blodtryck, håravfall och tarmproblem. Vissa reaktioner kan vara livshotande, till exempel blodpropp, organsvikt eller sepsis.
Den akuta toxiciteten kan i många fall behandlas och symptomen är då övergående.
Förutom den akuta toxiciteten kan en cancerbehandling även ge upphov till biverkningar som uppstår lång tid efter avslutad behandling, det vi kallar sena komplikationer.
Eftersom barns kroppar är under utveckling kan behandlingen orsaka toxicitet på ett annat sätt än hos en vuxen. Barnets ålder i kombination med dosen av strålning eller läkemedel har därför stor betydelse för risken att utveckla komplikationer. Det kan handla om tillväxtzoner i skelettet och extra känsliga organ som hjärnan, hjärtat och kroppens endokrina system, som fortfarande är under utveckling hos barn. Därför är det så viktigt att utveckla nya typer av läkemedel och behandlingsmetoder där kroppens friska celler påverkas så lite som möjligt – och därigenom minska risken för sena komplikationer.
Sena komplikationer
Sena komplikationer är ett samlingsnamn för olika typer av långvariga eller kroniska biverkningar som orsakats av antingen cancern i sig, eller av behandlingen. Komplikationer kan vara såväl fysiska som psykiska, och kan uppstå kort tid efter, eller flera decennier efter avslutad behandling.
Sena komplikationer kan uppstå inom en rad olika områden och innebära mer eller mindre allvarlig påverkan på hälsa och livskvalitet. I Barncancerfondens satsning på forskning om sena komplikationer har tre fokusområden hittills valts ut: Fertilitetspåverkan, neurologiska komplikationer samt hjärt- och kärlpåverkan. Men sena komplikationer kan också drabba andra organ i kroppen och ge påverkan på till exempel syn, hörsel, tillväxt, känsel, mag-tarmfunktioner, njurar och lungor. En annan, potentiellt livshotande, sen komplikation är också risken att drabbas av en ny cancer.
Orsaker till sena komplikationer
Sena komplikationer kan orsakas antingen av cancern i sig eller av behandlingen. I dag finns tre viktiga behandlingsben, cytostatika, strålbehandling och operation, som bidrar till att de allra flesta barn överlever sin cancer. Det finns också andra, nyare behandlingsformer, som till exempel immunterapi och precisionsmedicin, där förhoppningen är att mer individanpassade behandlingar ska vara skonsammare och därmed orsaka färre komplikationer.
Tre fokusområden för forskningen
I Barncancerfondens satsning på forskning om sena komplikationer har tre fokusområden hittills valts ut: Fertilitetspåverkan, neurologiska komplikationer samt hjärt- och kärlpåverkan. Här nedan följer en genomgång av dessa tre områden.
Kontakt

Weronica Ek
Projektkoordinator/Projektledare Avdelningen för Forskning & utbildning