Årets barncancerforskare: ”Som forskare måste du vara modig”  

Dedikerad, orädd och kreativ. Catharina Hagerling är en ung och lovande Lunda-forskare som tack vare sina internationella erfarenheter bidragit med nya forskningsmetoder för att studera neuroblastom. För det får hon Barncancerfondens nyinstiftade utmärkelse Årets barncancerforskare.

Barncancerfonden vill med den nya utmärkelsen öka kunskapen om barncancer och den forskning som bedrivs inom området. Årets barncancerforskare ska delas ut årligen till en ung och lovande forskare som genom sin forskning bidrar till att öka överlevnaden och förbättra livskvaliteten hos barn med cancer.   

– Det känns väldigt roligt att få den här utmärkelsen! Det är ett kvitto på att Barncancerfonden tror på den forskning jag har gjort och vill göra. Helt enkelt ett stort erkännande som ger mig extra bra självförtroende i min forskning, säger Catharina Hagerling.   

En unik kompetens 

Catharina Hagerlings meritlista är lång. Hon är utbildad läkare och har doktorerat på bröstcancer. Men det var först när hon återvände till Sverige efter en postdoc i USA, som hon kom i kontakt med barncancer.   

Genom sin forskning om bröstcancer lärde hon sig flera nya forskningsmetoder som skulle visa sig relevanta även för barncancerformen neuroblastom.  

– Det var en otroligt sorglig insikt att det är så få som 60 procent av de barn som drabbas av högrisk neuroblastom som överlever. Men det innebar samtidigt en insikt om att det finns mycket om barncancer som fortfarande är outforskat, så jag kände direkt att här kan jag bidra.  

Den forskning som Catharina har inriktat sig på handlar om de fall av neuroblastom där cancern sprider sig till andra organ i kroppen och bildar så kallade metastaser. Genom att använda samma forskningsmetoder som Catharina lärt sig genom forskning på vuxencancer, undersöker nu hennes forskarteam om det finns en förklaring till varför vissa organ drabbas oftare än andra.  

– Det verkar finnas något icke slumpartat i spridningsmönstret för flera barncancerformer. För neuroblastom bildas oftast metastaser i skelett och benmärg, men väldigt sällan i till exempel lungorna. För en annan barncancerform, Wilms tumör, är det tvärtom.   

Kartlägger cancercellers egenskaper 

Catharina har fokuserat framför allt på två olika spår. Det ena handlar om att undersöka om det finns specifika signaturgener hos cancercellerna som styr vilka organ de kan sprida sig till. Genom att kartlägga cancercellernas genuttryck och jämföra med spridningsmönster skulle det på sikt kunna ge mer kunskap om bästa sättet att behandla neuroblastom. 

– Det skulle kunna sammanfattas med frågan: ”Är det mer effektivt att behandla metastaser generellt och använda samma läkemedel för alla – eller ska vi ta hänsyn till organet som blivit angripet och använda ett riktat läkemedel?” Det är något som jag gärna skulle vilja bidra till att svara på! 

Tar hjälp av kroppens immunförsvar 

Det andra forskningsspåret handlar om samspelet mellan cancerceller och vita blodkroppar, så kallade immunceller. Det verkar som att vissa cancerceller har förmågan att kommunicera och påverka celler i kroppens eget immunförsvar, så att de omprogrammeras till att hjälpa cancercellerna i stället för att angripa dem. 

– Vi har kunnat se att cancerceller i metastaser omger sig med vissa typer av immunceller. Till exempel finns det en ökad mängd av de vita blodkroppar som kallas neutrofiler i cellprover från benmärgsmetastaser av neuroblastom.  

Genom mer kunskap om hur cancerceller kan påverka sin omgivning, kan det även här öppna upp för riktade läkemedel för att slå ut just de mekanismerna och därigenom bättre bekämpa cancerns spridning. Men vägen dit är lång.  

– Som forskare hoppas man alltid på att kunna göra skillnad för de barn som är under behandling. Men eftersom jag framför allt sysslar med grundforskning så är jag väl medveten om att det kan ta lång tid.  

Orädd tänkare 

Catharinas kollegor vid Lunds universitet beskriver henne som orädd, någon som inte backar för svåra utmaningar och som har en förmåga att tänka i nya banor. 

– Som forskare måste du vara modig och våga ge dig ut på outforskad mark. Det fick jag lära mig av min postdoc-handledare, Zena Werb i San Fransisco, som har varit en stor inspirationskälla för mig. Hon gör mig extra modig i min forskning, även fast hon inte längre finns med oss.   

Catharina tror också att hon nu, inte minst genom utmärkelsen Årets barncancerforskare, kan bära facklan vidare och bli en inspirationskälla för andra, yngre forskare.  

– Jag tycker ju att det är jätteroligt att forska! Jag tror starkt på mina projekt, det kan nog ge en positiv energi som jag hoppas smittar av sig även på andra. 

När Catharina pratar om sin forskning lyser hennes stora engagemang och drivkraft igenom, men även en stark förhoppning om att forskningen hon och andra gör kommer att kunna göra skillnad. 

– Jag känner mig väldigt hoppfull inför framtiden. Tack vare att vi nu ser en snabb utveckling av nya teknologier så tror jag att vi inom en snar framtid kommer få svar på många av de frågor som vi har nu. Det innebär också att vi då kommer kunna ge mer riktad behandling, vilket kan göra att fler barn överlever sin cancer.  

Vad skulle det innebära för dig att få bidra till att fler barn överlever sin cancer?  

– Det hade ju varit fantastiskt! Som mamma till tre barn är det extra nära mig, det är så oerhört orättvist när barn drabbas av cancer. Det hade varit en stolthet att få vara med och göra skillnad.