Är lncRNA ATXN1-AS och gennätverket CACNA2D3-TNFAIP6 en nyckel till ny behandling för neuroblastom?
Är lncRNA ATXN1-AS och gennätverket CACNA2D3-TNFAIP6 en nyckel till ny behandling för neuroblastom?
Långa icke-kodande RNA (lncRNA) spelar roll vid utveckling och differentiering. Ett onormalt uttryck av lncRNA kan kopplas till uppkomst och tillväxt av olika cancertyper, däribland neuroblastom. Det är en cancerform som framför allt drabbar barn under 5 år och står för 15 % av dödsfallen i barncancer. Trots förbättrad behandling, är det ändå 40% av hög-risktumörerna som inte svarar på nuvarande behandlingsstrategi, vilket tydligt visar behovet av ny behandling.
I mer än tio år har vi på mitt labb arbetat med lncRNA för att hitta ny behandling för neuroblastom. Vi har upptäckt att region 6p22.3 på kromosom 6, kodar för flera lncRNA som verkar hämmande på tumörtillväxt. Samma region har också mutationer som påverkar aggressiviteten hos neuroblastom. Vi har där nyligen identifierat en gen för ytterligare ett tumörhämmande lncRNA: ATXN1-AS. Våra ännu opublicerade resultat visar att ATXN1-AS1 tillsammans med en annan gen, CACNA2D3, hämmar tillväxten av neuroblastom genom att hålla mitokondrierna, cellens energifabriker, livskraftiga. Nästa steg i vår forskning är att undersöka hur de två generna samverkar för att upprätthålla mitokondriefunktionen och på det sättet stoppa neuroblastom från att växa till och spridas.
Vi har också upptäckt att den region i DNA där CACNA2D3-genen sitter, saknas hos 14,7 % av neuroblastomen. Avsaknaden av CACNA2D3 hjälper tumören att växa och sprida sig genom att aktivera genen TNFAIP6, som är kopplad till metastasering. I nästa studie ska vi titta på hur detta går till. Detta projekt skulle kunna leda till att vi hittar nya sätt att behandla neuroblastom.
Retinolsyra (RA), det vill säga en typ av vitamin A, ges efter behandling med cellgift för att hindra återfall hos patienter med högriskneuroblastom. Det fungerar dock inte för alla. Vi ska undersöka om mängden CACNA2D3-protein hos patienter kan förutspå hur väl de svarar på RA. Det skulle kunna leda till möjligheten att individanpassa RA-behandlingen utifrån mängden CACNA2D3-protein.