Framsteg mot en effektiv och snabb behandling av retinoblastompatienter
Framsteg mot en effektiv och snabb behandling av retinoblastompatienter
I detta uppföljningsprojekt fokuserar vi på synergistiska kombinationer av mycket specifika föreningar och naturliga metaboliter för att behandla retinoblastom, en cancer i näthinnan som främst drabbar barn. Vårt mål är att överträffa nuvarande behandlingar genom att identifiera strategier som inte bara bromsar tumörtillväxten utan även eliminerar tumörer och inte orsakar irreversibla skador på normala vävnader. Vårt senaste arbete tyder på att dessa behandlingar måste fungera mycket fort för att vara framgångsrika.
Vi kommer särskilt att fokusera på effekterna av att orsaka obalans i nukleotidpooler, med utgångspunkt i våra observationer av mycket snabba effekter på celler från neuroblastom (en annan barncancer). Nukleotider är byggstenarna för nukleinsyror (DNA och RNA), men obalanser i deras nivåer påverkar inte bara nukleinsyrornas integritet, utan även nästan alla cellprocesser, inklusive de som främjar metastasering av cancerceller. Dessutom har vi kunnat demonstrera att en av de snabbaste effekterna av nukleotidbrist som inträffar så tidigt som två timmar efter behandlingen, påverkar ytterligare två viktiga cellfunktioner, nämligen ”splicing” och defosforylering av proteiner.
Först kommer vi att testa föreningar (som används i kliniken eller är föremål för kliniska prövningar) och naturliga metaboliter, ensamma eller i kombination, för att söka efter dem som snabbast orsakar ackumulering av retinoblastomceller i ett mycket sårbart skede (S-fas). Därefter kommer cellerna att behandlas med läkemedel som kan aktivera tumörsuppressorn p53. Enligt våra tidigare publikationer bör denna ”1-2 punch” strategi orsaka omfattande cancercelldöd. Ett annat av våra procedurer syftar till att också döda celler som inte befinner sig i S-fasen genom att massivt aktivera tumörsuppressorn p53 och hämma dess defosforylering. Sådana tester kommer också att utföras under förhållanden som bättre liknar förhållandena i ögat samt i en musmodell som etablerats i vårt laboratorium.