Nedsatt ovariefunktion efter barncancerbehandling - betydelse för framtida hälsa

Nedsatt ovariefunktion efter barncancerbehandling - betydelse för framtida hälsa

Målsättning: Att utvärdera vilken betydelse nedsatt ovarialfunktion har för framtida hälsa efter behandling för barncancer. Bakgrund: Många barn som överlever sin cancersjukdom riskerar endokrina och metabola seneffekter efter sin behandling. Nedsatt ovarialfunktion är förknippat med nedsatt fertilitet, men även med sämre benmineralisering samt ökad risk för kardiovaskulär sjukdom och metabola syndromet. Vi undersöker ovariefunktion i en population med 167 vuxna kvinnor som genomgått cancerbehandling under barndomen och jämför med 164 matchade kontroller. Arbetsplan: Vi planerar att fortsätta projektet med att undersöka hur nuvarande rekommendationer inför fertilitetsbevarande åtgärder fungerar baserat på om risken för nedsatt ovariefunktion skattas som mycket hög, hög, intermediär eller låg. Vi vill också se om AMH-nivåer som ett mått på ovariefunktion korrelerar till risk för osteoporos. Preliminära resultat: Vi har funnit att anti-Mülleriskt hormon (AMH) är ett bra mått på ovariefunktion efter cancerbehandling, det korrelerar väl till ovarievolym och antal folliklar. 13% av kvinnorna hade för tidig ovariesvikt och 14% hade metabolt syndrom. För kontrollerna var motsvarande siffror 0 respektive 3%. Bland kvinnliga barncanceröverlevare hade 23% av de med ovariesvikt tecken till metabolt syndrom, d v s en klar riskökning. Tidig ovariesvikt var också associerat med lägre livskvalitet. Metod: Data finns för AMH-nivåer, i frågeformulär finns också uppgifter om antal barn, missfall, om fertilitetsbehandling givits m.m. Det finns även uppgifter kring diagnos, insjuknandeålder, exakta doser av cytostatika, strålning m.m. Dexa-undersökning för bentäthet är också utfört. Signifikans: Med ökad kunskap om olika riskfaktorer för seneffekter kan sannolikt risken minskas med tidig och optimal medicinering och ibland med andra hälsobefrämjande åtgärder. Det kan även utgöra underlag för ändringar i framtida behandlingsprotokoll.