Neurokognitiv utveckling hos överlevare av hjärntumör i barndomen - en longitudinell studie
Neurokognitiv utveckling hos överlevare av hjärntumör i barndomen - en longitudinell studie
Merparten av dem som överlever hjärntumör i barndomen får kognitiva sena komplikationer som i sin tur gör det svårt att få en fullgod utbildning, att bli självförsörjande och att uppnå sociala milstolpar. De flesta studier som gjorts inom området är tvärsnittstudier vilket gör det svårt att fastställa orsakssamband. De longitudinella studier som finns är framför allt gjorda på personer som behandlats för medulloblastom och som fått helkraniell bestrålning vilket är en av de mer välbeforskade riskfaktorerna för en negativ utveckling. Fler studier behövs som undersöker överlevare av andra typer av hjärntumörer. Nästan inga longitudinella studier omfattar en testning före operation och de som finns inkluderar ett fåtal överlevare.
Vi planerar att sammanställa neurokognitiva data insamlade i kliniskt syfte för alla som behandlats för hjärntumör vid Skånes universitetssjukhus sedan 2006 och som fått en neurokognitiv bedömning före operation (ca 78% av dem som insjuknat). Data skall sedan analyseras med personorienterade metoder där man jämför varje individs utveckling över tid med andra individers utveckling. Riskfaktorer som framkommit i tidigare studier (helkraniell bestrålning, hydrocephalus, kvinnligt kön, låg ålder vid behandling) skall undersökas liksom mindre beforskade riskfaktorer som tumörens storlek och malignitetsgrad.
Ökad kunskap om riskfaktorer för negativ utveckling kan göra det möjligt att ändra i behandlingsprotokoll för att förbättra utvecklingen och att erbjuda bättre och mer individanpassat stöd till dem som drabbas.