Hon studerar aggressiv cancer hos nyfödda barn
Forskaren Anna Hagström vill förstå varför barn precis i början av livet kan drabbas av svårbotad leukemi. Det gör hon genom att studera genetiska förändringar i cancercellerna. Målet är bättre behandling i framtiden.
I Sverige insjuknar cirka fyra spädbarn årligen i akut lymfatisk leukemi. Sjukdomen är mycket aggressiv och prognosen är dålig. Genetikern Anna Hagström har i många år sökt förklaringar till hur denna cancerform kan utvecklas så snabbt hos de allra minsta och varför den är så svårbotad.
– Jag och mitt forskarteam försöker förstå spädbarnsleukemi och varför det går så dåligt för dem jämfört med barn över ett år. Det är en markant skillnad i överlevnad, säger Anna Hagström som är forskargruppschef på avdelningen för klinisk genetik vid Lunds universitet.
Akut lymfatisk leukemi
Akut lymfatisk leukemi, ALL, är den vanligaste cancerdiagnosen bland barn och utgör cirka 25 procent av all barncancer. Idag är prognosen mycket god och 85 procent av barnen botas. Det finns dock grupper där behandlingsresultaten inte är lika bra. En av dessa är ALL hos spädbarn där sjukdomen är mycket aggressiv. Risken för återfall är hög och sjukdomen är svårbotad. Vanligast är att barnet insjuknar före sex månaders ålder.
Intresset för barnleukemier startade redan under hennes doktorandtid i Lund, men det var under en postdoc-vistelse 2012 vid St Judes Children’s Research Hospital i USA som hon valde att rikta in forskningen på spädbarnsleukemi. Där blev hon ansvarig för ett unikt gensekvenseringsprojekt med syfte att bättre förstå sjukdomen.
– Under tiden i USA stod det klart för mig att detta ska jag ska fokusera på i framtiden.
Ser skillnad mellan sjuka celler hos spädbarn och äldre barn
Anna Hagström leder nu en forskargrupp i Lund som fortsätter att undersöka vilka genetiska förändringar spädbarnen har i de sjuka cellerna. I en stor studie tittar forskarna på vad som genetiskt skiljer spädbarnen från äldre leukemipatienter som har en bättre prognos.
Ännu återstår många analyser men en sak som Anna Hagström sett i patientmaterialet, och som även tidigare studier visat, är att spädbarnen har få genetiska förändringar i de sjuka cellerna jämfört med leukemi hos äldre barn. De har också sett att mutationerna ofta inte finns i alla leukemiceller, i stället tycks de samlas i distinkta cellpopulationer som forskarna nu vill förstå bättre.
– Att spädbarnsleukemin tycks vara mer heterogen än leukemier hos äldre kan vara en förklaring till att den är svårare att behandla, att det är svårare att slå ut alla olika typer av leukemipopulationer. Vi vill nu förstå egenskaperna hos dessa populationer och vad det kan betyda för patientens prognos.
För att bättre förstå vad detta mönster betyder undersöks nu enskilda celler med hjälp av känsliga genetiska metoder. Forskarna vill också se om det går att hitta genetiska markörer som kan underlätta diagnostik, prognos och behandling.
– Ett mål är att hitta subgrupper som man i framtiden skulle kunna behandla annorlunda för att de skiljer sig genetiskt. Man kan tänka sig att vi kanske hittar signalvägar som skulle kunna påverkas med läkemedel.
Genen KMT2A
Cirka 80 procent av spädbarnen som insjuknar i ALL har förändringar i KMT2A-genen i leukemicellerna. Genen är även känd som MLL (Mixed Lineage Leukemia) och förändringar i den är förknippad med en dålig prognos. Även äldre barn med diagnosen ALL kan ha mutationen, men den är då mindre aggressiv.
Den kan också finnas hos spädbarn och äldre barn som insjuknar i akut myeloisk leukemi, AML, men där ser man inte samma markanta skillnad i prognos över åldrarna.
I Anna Hagströms studie undersöks över hundra patientfall med ALL och AML i olika åldrar. Med hjälp av helgenomsekvenseringar studeras alla DNA-molekyler i de sjuka cellerna för att förstå vad som genetiskt skiljer leukemicellerna hos spädbarn från leukemicellerna hos barn över ett år.
Barncancerfondens stöd ger utrymme och fokus
Men all grundforskning tar tid och projekten kostar mycket pengar. För många forskare kantas därför vardagen av en ständig oro för fortsatt finansiering. Det har Anna Hagström sluppit. Barncancerfonden har nämligen stöttat henne med lön och anslag hela vägen från postdoc, forskarassistent till en sexårig tjänst som senior forskare. Att få följa Barncancerfondens karriärstege har haft stor betydelse för att kunna bygga ett starkt forskarlag och ha möjlighet att planera framåt.
– Det har gjort att jag fått en fredad zon under tio år. Jag har kunnat fokusera på min forskning utan att bekymra mig så mycket om min och mina medarbetares löner. Det är jag väldigt glad och tacksam för.
Som många cancerforskare har hon också en vilja att göra skillnad. Drömmen är att hitta en viktig pusselbit som kan bli en språngbräda för andra forskare och på sikt bli livsavgörande.
– Kanske är det en naiv tanke men den gör att gnistan finns där. Det mesta som vi gör har inte gjorts tidigare. Det är en ganska hisnande tanke egentligen att man bryter ny mark och det är väldigt spännande.