Gentester för förbättrad cytostatikabehandling

Behandlingsresultaten för leukemi hos barn är relativt goda men fortfarande avlider tjugo procent av barnen i sin sjukdom. Andra får svåra biverkningar av behandlingen. Curt Peterson, professor vid institutionen för medicin och hälsa vid Universitetssjukhuset i Linköping, har utifrån sin tidigare forskning skäl att anta att genetiska faktorer är av betydelse för att vissa barn reagerar annorlunda på behandlingen än majoriteten.

Idag doseras läkemedel efter kroppsstorlek

Tack vare kartläggningar av människans genetiska uppsättning och nya molekylärbiologiska analysmetoder har man kunnat studera effekten av läkemedel utifrån den genetiska variation som varje människa har. Vid leukemi hos barn används cytostatika som behandling och det är en balansgång mellan att välja rätt dos för att bota och för stor dos som ger svåra biverkningar, som i värsta fall kan leda till döden. I dag är behandlingen av barn dessutom standardiserad, det vill säga läkemedlen doseras efter kroppsstorlek. Eventuella reaktioner och biverkningar kan man se först efter det att behandlingen påbörjats. Önskvärt vore att redan innan behandlingen sätts in utifrån barnets unika genuppsättning kunna förutsäga hur mycket läkemedel som behövs för att nå effekt, men utan att få biverkningar.

Modell av enzymer

Nu ska Curt Peterson kartlägga vilka genetiska variationer hos enzymer som kan vara viktiga för hur cytostatika som tiopuriner och metotrexat tas upp och transporteras i kroppen. Forskarna tror också att den genetiska variationen i ett transportprotein kan påverka risken för återfall i sjukdomen. Tillsammans med forskare vid Tekniska högskolan i Linköping har man byggt en modell av enzymer för att i detalj kunna studera och försöka förstå varför vissa barns enzymer inte fungerar. Man kommer också att undersöka hur två eller flera läkemedel kan påverka varandra, hur de interagerar och varför.

I förlängningen ska behandlingen kunna individanpassas mer så att biverkningarna blir färre och mildare. Genom att studera effekten av de genetiska variationerna för läkemedel, och hur de reagerar med varandra, hoppas forskarna förbättra behandlingen för de barn som drabbas av leukemi.

Enkelt gentest visar vägen

Sedan flera år tillbaka vet de att barn som har enzymet TPMT, tiopurin-metyltransferas, kan bryta ned och omsätta merkaptopurin, som är ett vanligt cytostatika. De barn som saknar enzymet drabbas däremot av svåra biverkningar och orsaken finns i barnets genetiska uppsättning. I dag anpassas dosen av merkaptopurin, som är en viktig hörnsten i underhållsbehandlingen av ALL, efter enzymaktiviteten. Genom ett enkelt gentest på alla barn som drabbas av leukemi kan läkaren säga om barnet ska behandlas med en högre eller lägre dos av cytostatika. De barn som har brist på enzymet får en lägre dos av tabletterna och onödiga och allvarliga biverkningar kan undvikas.