Stamcellstransplantation kan bota leukemier

En allogen stamcellstransplantation innebär att man tar celler från en frisk givare och byter ut de sjuka blodbildande stamcellerna mot friska. Många barn skulle inte överleva utan behandlingen, men den innebär också risker. En av riskerna är att kroppen stöter bort de nytransplanterade cellerna eller att de nya cellerna attackerar mottagarens organ. Patienten får alltid läkemedel för att motverka avstötning på grund av en eventuell attack från de nya cellerna efter transplantationen. Men barnet riskerar ändå att drabbas av en avstötningsreaktion, så kallad Graft-versus-Host-disease, GvHD, som ibland blir så svår att barnet avlider. De organ som angrips av GvHD är huden (utslag), tarmen (diarré), samt levern. Samtidigt uppstår en positiv effekt av transplantationen, en reaktion som gör att vissa donatorceller reagerar mot och dödar eventuella tumörceller som kan finnas kvar i barnets kropp, en så kallad graft-versus-cancer-effekt.

Celler från moderkaka och fosterhinna

Olle Rigdén, professor och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, har i ett flertal studier undersökt hur GvHD kan förhindras samtidigt som man tar till vara den positiva effekten av stamceller.

Olle Ringdén har tidigare visat att fetalmembranceller, som bland annat finns i fosterhinna och moderkaka, har en starkt immunhämmande effekt och kan läka ut livshotande GvHD. Genom att isolera och använda cellerna från moderkakan kan man hämma avstötning och GvHD. Andra celler som Olle Ringdén tror har samma effekt är så kallade stromaceller från benmärg, även om effekten inte tros vara lika stark som den från moderkaka och fosterhinna.

Mer forskning krävs

För att förstå och få större kunskap om hur cellerna fungerar krävs mer forskning. I en ny studie ska forskarna försöka få svar genom att göra in-vitro-försök med humana celler, samt med djurförsök. (In vitro beskriver i biokemiska sammanhang en process som tagits ut från en cell för att istället pågå i en artificiell miljö, exempelvis ett provrör). Förhoppningen är att fynden bland annat ska kunna omsättas till barn som genomgår en stamcellstransplantation. Målet är att under tre år samla in material och sedan utvärdera såväl de tidiga som de sena effekterna.

Celldosen viktig

I ett annat forskningsprojekt undersöks nya metoder för att transplantera stamceller. I dag sker en stamcellstransplantation genom intravenöst dropp med friska blodstamceller. De friska cellerna transporteras sedan runt i blodbanan och fastnar på olika ställen, bland annat i benmärgshålorna där de nya cellerna bygger upp en fungerande benmärg som tillverkar blodets celler. Olle Ringdén har sett att de nya cellerna ofta först går till lunga, mjälte och lever, där många fastnar och går till spillo. Det gör att det blir färre celler som botar. I flera studier har man funnit att celldosen är viktig, dels för att minska komplikationerna, dels för anticancereffekten.

Nu vill man undersöka om man får en mer effektiv antitumöreffekt genom att spruta in cellerna intraarteriellt, det vill säga i en artär i stället för en ven. Förhoppningen är att man kan få snabbare anslag, färre infektioner, kortare vårdtider och en kraftigare anticancereffekt. Dessutom vet man att en högre celldos som sprutas in ökar chansen att få bukt med leukemin. Forskarna ska nu testa säkerheten och effekten i djurmodeller. Man ska också pröva om en behandling med reducerad konditionering, det vill säga förbehandlingen innan stamcellstransplantationen och olika typer av cytostatika, kan förbättra resultaten för barn med elakare former av leukemi.