Immunterapi en väg fram

Behandling som använder immunsystemet för att bekämpa olika sjukdomar, kallas immunterapi. Inom vuxenonkologin har vissa former använts i ett par decennier. Eftersom barn drabbas av andra former av cancer, och barngrupperna är relativt små i sammanhanget, finns inga specifika behandlingar framtagna för barn. Håkan Mellstedt, professor på Karolinska institutet och huvudordförande i Barncancerfondens forskningsnämnder, tror att framgångarna kommer att leda till att behandlingsprinciperna överförs till barnsidan.

– Det ska inte ha någon betydelse att det är olika sjukdomar, principen att aktivera immunsystemet så att de känner igen tumörceller är densamma. Och det är en fördel att det är lätt att dra slutsatser från terapier för vuxna och överföra till barn – om man är öppen för att immunsystemet hos barn reagerar väsentligen på samma sätt som hos vuxna.

Det finns flera olika varianter av immunterapi. De bygger på att det finns avvikelser på tumörcellerna, som gör att kroppen själv kan attackera dem. Immunsystemet är försett med ett slags broms, suppressorsystemet, som hindrar de vita blodkropparna från att attackera den egna kroppen. Men genom att manipulera celler eller ge olika molekyler kan läkarna trigga immunsystemet att känna igen cancern och slå mot den.

Vid traditionell stamcellstransplantation, som är en form av cellterapi, används stamceller från en donator. Dessa celler bekämpar också cancercellerna. Den immunologiska reaktion som uppstår när kroppen reagerar på de nya cellerna har också en tumördödande effekt.

Det finns också andra typer av cellterapi som använder kroppens eget immunförsvar för att bekämpa cancern. CAR-T-celler är T-celler, eller vita blodkroppar, som modifierats genetiskt för att känna igen cancercellerna och döda dem.

En annan variant är NK-celler (Natural Killer-celler), kroppens egna immunceller, som kan odlas för att sedan ges tillbaka i större mängd för att döda cancerceller. Ännu används ingen av de två sorternas mördarceller som behandling inom svensk barncancervård.

Ytterligare en metod är behandlingar med immunmodulerande antikroppar som är riktade mot suppressorceller i immunsystemet, vilket aktiverar immunsystemet att döda cancern.

– Alla tumörer kan framkalla ett immunsvar mot tumörsystemet. Immunmodulerande antikroppar tar bort bromsen så att kroppens eget immunsystem kan attackera tumörcellerna.

Det pågår också försök med att utveckla vaccin, som i sin tur ska stimulera kroppen att själv bilda mördarceller.

– Teorin är attraktiv, men det har inte fungerat i praktiken. Nu när man kommit med immunmodelerande terapi kan det vara så att vaccinutveckling är på väg att bli frånsprunget, men kanske går det att förstärka tumörvaccin med immunmodellerande behandling.

Håkan Mellstedt räknar inte med att immunterapier blir förstahandsval, utan främst att de kommer att användas på barn som inte svarar på sin behandling, som vid återfall.

Han ser också de stora framgångarna vid behandling av svårartade cancerformer hos vuxna, till exempel melanom och lungcancer, som ett tecken på att immunterapi skulle kunna förbättra prognosen även för svåra barncancerformer, som högriskneuroblastom.

Behandling med cytostatika har goda resultat, ungefär 90 procent av barnen med akut lymfatisk leukemi blir botade i dag, men sena komplikationer är väldokumenterade. Förhoppningen är att immunterapi ska innebära ett avsteg från de allra tyngsta cytostatikabehandlingarna och alltså lindra sena komplikationer som drabbar sju av tio barncanceröverlevare – varav en tredjedel av dem drabbas allvarligt eller livshotande.

Men det innebär inte att immunterapi är utan biverkningar – dock ser de annorlunda ut. Efter immunologisk behandling kan patientens blodbildning påverkas, och det förekommer autoimmun sköldkörtelinflammation,
lung-, tarm- och hudreaktioner och ögoninflammationer, enligt Håkan Mellstedt.

– De är allvarliga tillstånd, men man har kontroll på dem och de är övergående.