"Jag hade inte velat göra första studien på barn"

Som ung doktorand i USA arbetade Angelica Loskog, i dag professor i immunterapi vid Uppsala universitet, enligt henne själv som en galning.

– Jag var uppe sena nätter och jobbade, fick ofta näsblod. Så som doktorand-livet kan vara. Då kommer jag ihåg att jag tänkte att om jag räddar en enda patient som blir frisk, då har allt slit varit värt det. Och nu har vi i alla fall en patient som blivit helt frisk, säger Angelica Loskog.

Det Loskog syftar på är den första kliniska prövningen i sitt slag i Sverige där så kallade CAR-T-celler av tredje generationen använts för att behandla leukemi eller lymfom. I en första studie har Angelica Loskog tillsammans med Gunilla Enblad, professor i onkologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och den kliniska studiens prövningsledare, behandlat femton vuxna patienter. Den första kliniska studien visade positiva resultat, bland annat blev alltså en patient helt frisk från cancern och några till lever fortfarande. I år är det dags för nästa steg, att även ta in barn i studien.

Angelica Loskogs intresse för CAR-T-cellsterapi väcktes år 2003 under doktorand-tiden på Baylor College of Medicine i Houston, USA. Hon var då med och studerade första och andra generationens CAR-T-celler. I korthet går CAR-T-cellterapi ut på att genetiskt förstärka kroppens eget immunförsvar, närmare bestämt T-cellerna, så att de bättre kan känna igen och döda tumörceller. Patientens blod tas ut och T-cellerna renas fram. Sedan blandas de med en speciell virusvektor som kan bära med sig genetiskt material, CAR-receptor-genen, in till T-cellen och så skapas CAR-T-celler. CAR-T-cellerna förökas i odlingsskålar och kan sedan ges tillbaka till patienten. När patienten får tillbaka sina CAR-T-celler kan de vandra runt i kroppen och känna igen tumörceller med sin CAR-receptor, och då binda sig fast i tumören. En signal går då in i T-cellen och gör den aktiv så att den dödar tumörcellen.

Angelica Loskog och Gunilla Enblad använder sig i studien vid Akademiska sjukhuset av tredje generationens CAR-receptor genom ett samarbete med Baylor. För varje generation har CAR-T-cellerna blivit mer effektiva. I tredje generationen har cellerna tre genetiskt förstärkta signalkedjor som gör att CAR-T-cellerna överlever längre i en fientlig tumörmiljö. De berättar att deras studie med tredje generationen är den första i Europa.

– Den har varit enormt häftig att hålla på med. Det här är det roligaste jag har gjort inom onkologi. Allt är helt nytt och kan ge hopp till svårt sjuka personer, säger Gunilla Enblad.

Angelica Loskog och Gunilla Enblad kände varandra professionellt redan innan projektet drog igång för sex år sedan.

– Som jag minns det kom Angelica och sa att hon hade hittat en teknik hon ville prova och som verkligen kan betyda något för en patient. Så försökte du beskriva för mig vad det handlade om, Angelica. Och det tog ett år för mig att förstå vad CAR-celler är för något. Du fick hålla föreläsningar för oss! säger Gunilla Enblad.

Med kollegan Hans Hagberg åkte de sedan till Baylor 2012 för att ta projektet vidare.

– CAR-forskarna på Baylor har inte tidigare gjort några samarbeten på klinisk nivå av detta slag, men jag hade ju jobbat där tidigare. Jag tror inte att de såg oss som konkurrenter, vi är långt borta i ett litet land så de såg det mest som att det var roligt att hjälpa till. Sedan har intresset spridit sig som ringar på vattnet till grupper i Finland och Tyskland som också har velat inleda ett samarbete med oss och Baylor, säger Angelica Loskog.

En annan som också forskar inom CAR-T-cellsterapi i Sverige är Jonas Mattsson vid Karolinska.

– Det finns ingen konkurrens mellan oss, vi samarbetar med alla universitetssjukhus kring ansökningar om nya studier. Det är bara kul om fler håller på och gör studier, säger Gunilla Enblad.

– Särskilt om det innebär att tekniken kan nå ut till fler patienter, säger Angelica Loskog.

I den första fasen av studien tog Enblad och Loskog emot femton vuxna cancerpatienter mellan 24 och 71 år. I dag lever fyra av dem och mår bra, varav en är helt fri från cancern. De flesta patienterna märkte inte av några större biverkningar av metoden.

– Från början diskuterade vi om vi skulle ha med barn eller ej. Man måste komma ihåg vad vi visste när vi skrev ansökan. Då trodde vi att CAR-T-cellerna riskerade bli kvar i kroppen resten av livet vilket skulle kunna leda till andra problem. I dag vet vi att det antagligen inte händer, att cellerna försvinner efter hand. Det är därför vi nu är redo att ta med barn, säger Gunilla Enblad.

– Man ska också veta att tredje generationens CAR aldrig tidigare hade använts på människan. Vi hade den första patienten i världen, säger Angelica Loskog.

Hur kändes det?

– Lite nervöst. Eller jag kan säga att jag var jättenervös den dag när vi gav det till patienten. Det var ”first in man” så vi visste ju inte säkert vad som skulle hända. Men det gick jättebra. Vi var beredda på att patienterna skulle få en reaktion likt en rejäl influensa, när man får problem med alla organ. En av våra patienter drabbades av detta, men då finns det ett motgift, säger Gunilla Enblad.

– Att våga ta beslut är en viktig sak när jag väljer vem jag ska jobba med. Gunilla och Hans vågar fatta svåra kliniska beslut för patientens skull under en Fas I-studie. När man gör studier så kan det hända många oväntade saker och det krävs erfarenhet och mod att kunna fatta rätt beslut. Över huvud taget måste man vara en speciell person för att orka hålla på med forskning och prövningar. Det kostar mycket pengar, tid och kraft. Man måste var lite speciell och ha ganska mycket humor!, säger Angelica Loskog.

Vi sitter med kaffekoppar på bordet i ett konferensrum på Angelica Loskogs arbetsplats ett stenkast från Akademiska sjukhuset. Utanför fönstret har vintermörkret och frosten lagt sig. Några månader fram i tiden är tanken att de första barnen ska komma med i studien som då drivs av Gunilla Enblad och ytterligare en av våra medarbetare, professor Magnus Essand.

– Vi har fått många förfrågningar från cancersjuka utanför landets gränser. Det är högt tryck på patienter som vill få hjälp med immunterapi av vilket slag som helst kan man säga, säger Angelica Loskog. – Jag känner att vi är redo för barn nu. Vi vet att den här typen av behandling har haft bra effekt på barnleukemi och vi vet att vår kur har ganska snälla biverkningar jämfört med andra. Om det handlade om biverkningar under lång tid, då skulle det vara ett annat etiskt läge för barn. Här är alla biverkningar över efter fyra veckor. I dag vet vi även i vilken situation det är aktuellt att sätta in metoden.

Det är när man fått ett återfall efter en stamcellstransplantation eller när transplantationen fått för dålig effekt. Den patienten överlever inte om man inte gör något, säger Gunilla Enblad.

– Jag har också studerat immunförsvaret hos barn med den här typen av sjukdomar. De har en liten annorlunda immunprofil som gör att de möjligen kan svara bättre på behandlingen än vuxna. Barn berör alla på ett annat sätt, men jag hade inte velat börja första studien med barn eftersom läkemedlet var helt nytt, säger Angelica Loskog.

I dag är både hon och Gunilla Enblad ute och föreläser om metoden. Forskningen om CAR-T-celler har även lett till andra jobbmöjligheter och projekt för Angelica Loskog. Framgångarna har fått henne att lägga ribban högre inför framtiden. Att bara rädda en patient räcker inte längre.

– Nu vill jag hjälpa många fler. Och det är häftigt att vi med det här har satt Sverige på kartan, att vi kan göra det här. Vi har satt ner foten, säger Angelica Loskog.