Skräddarsydd strålning ska minska skador på hjärnan

Många barn som haft hjärntumörer drabbas av sena komplikationer efter strålbehandlingen. Det kan exempelvis handla om att de får problem med inlärning i skolan eller koncentrationssvårigheter. En orsak är att det är svårt att precisera strålbehandlingen till att enbart döda tumörceller. De normala cellerna sitter nära tumörcellerna, vilket gör att de lätt stryker med på vägen.

– Vi ser tumören med olika röntgenmetoder, men det kan finnas tumörceller som kryper ut från tumören. Därför måste vi lägga till en marginal runt tumören. Det innebär att ganska många normala celler riskerar att bli utslagna, säger Kristina Nilsson.

Projektets syfte är att kartlägga kopplingen mellan strålbehandlingens utförande och vilka neuropsykologiska komplikationer som barnen drabbas av. Förhoppningen är att förbättra strålbehandlingarna i framtiden.

– I dag finns det bättre metoder att undvika vissa områden i hjärnan, exempelvis sådana som kan vara viktiga för inlärning. Om vi kan ta hänsyn till dessa så kan vi minska de sena komplikationerna, säger Kristina Nilsson.

Forskningsprojektet består av två studier, en som tittar bakåt och en som är mer framåtsyftande. Den första studien görs på barn som blivit strålbehandlade de senaste tio åren och sedan genomgått psykologtester. Tanken är att gå igenom deras strålplan för att se exakt vilka områden i hjärnan som blev strålade. Sedan kommer detta kopplas till resultaten i de neuropsykologiska testerna. Vad fick barnen för sena komplikationer av strålbehandlingen efter fem år eller tio år?

– Vi vill undersöka dessa kopplingar. Hur har strålningen gjorts, hur påverkades hjärnan och hur mår barnen i dag?

I dag används huvudsakligen två olika former av strålbehandling: fotonstrålning och protonstrålning. Ett syfte med den första studien är även att jämföra effekterna mellan de olika strålningsformerna. Fotonstrålning är vanligast och fungerar som röntgenstrålning. Den går igenom kroppen och det går inte att stoppa strålen. Rent tekniskt strålar man från flera olika håll så att den högsta dosen hamnar i mitten. Med protonstrålning går det att stoppa strålen på ett visst djup. Det innebär att man strålar med mindre volym i frisk vävnad.

– Därför är det intressant att titta på om det är någon skillnad i de neuropsykologiska testerna hos barn som fått protonstrålning respektive fotonstrålning. Vi hoppas lära oss mer om det, säger hon.

Den andra studien fokuserar på patienter vid Skandionklinken i Uppsala, som använder protonbehandling och tar emot barn från hela landet. Tidigare har neuropsykologiska tester gjorts olika runtom i landet, men sedan några år finns ett gemensamt protokoll för hur testerna ska göras i Norden. Tanken är att studera alla barn som kommer till Skandionkliniken enligt det gemensamma protokollet.

– En utmaning med den första delen i studien är att de neuropsykologiska testerna gjorts på olika sätt. Den andra delen gör det lättare att inkludera alla under samma förutsättningar. Det nya protokollet innebär att alla barn kommer göra samma tester vidsamma tidpunkter, säger Kristina Nilsson.

Slutmålet är att få fram en skräddarsydd behandling med så lite biverkningar som möjligt.

– I dag finns det många som behandlar barn med protoner, men det finns få vetenskapliga bevis på att behandlingen ger mindre neuropsykologiska effekter än fotonbehandling. Vi hoppas att vår studie kan bidra till mer kunskap på området.