Strålning mot buken kan orsaka diabetes

Anna Sällfors Holmqvist har inom ramen för sin post doc-forskning deltagit i det nordiska projektet ALiCCS där en mängd olika sena komplikationer undersöks.

I en stor registerstudie från 2012 visade forskarna inom ALiCCS att barncanceröverlevare löper 60 procent högre risk att få diabetes jämfört med övriga befolkningen.

I en uppföljande studie, med samma patientunderlag, undersöks nu vad i cancerbehandlingen som kan leda till diabetes. Det görs genom att jämföra de barncanceröverlevare som har fått diabetes med patienter som inte har drabbats av komplikationen.

− Vi vill se om det finns skillnader i behandlingarna, säger Anna Sällfors Holmqvist vid Lunds universitet.

Hennes forskarteam har gått igenom över 1 000 journaler där strålning, operationer och cytostatikamängder framgår.

− Vi tittar på exakt hur många milligram av varje cytostatikum som barnen behandlats med, eller hur stor stråldos olika organ har fått.

Analysen är ännu inte klar, men mycket tyder på att behandlingar där buken har utsatts för strålning påverkar risken.

− Vi tror att strålning mot bukspottskörteln, som har med utveckling av diabetes att göra, spelar roll. Därför är det viktigt att räkna på de stråldoser som just bukspottskörteln har fått.

Den ökade förståelsen av vilka grupper som löper risk att utveckla diabetes underlättar screening för att tidigt inleda behandling. Resultaten är också viktiga för kommande behandlingsprotokoll.

− Det bästa vore ju om man kan ge en botande cancerbehandling utan att den innebär en ökad risk för sena komplikationer som diabetes och hjärtsjukdom, som i sin tur kan ge upphov till andra komplikationer.

Det är tidigare känt att diabetespatienter generellt kan drabbas av komplikationer som hjärtsjukdomar. Forskarna har därför undersökt om risken också finns, eller till och med är större, hos barncanceröverlevare med diabetes.

− Vår studie visar att barncanceröverlevare med diabetes har en förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdomar, men riskökningen är inte större jämfört med vår kontrollgrupp från den generella befolkningen med diabetes. Det får man se som ett positivt besked.

För att studera sena komplikationer av barncancerbehandlingar har Anna Sällfors Holmqvist även deltagit i ett stort forskningsprojekt vid University of Alabama at Birmingham. I ett samarbete mellan tre amerikanska cancercentrum undersöktes barncanceröverlevare som genomgått stamcellstransplantationer. Syftet var att undersöka risken att dö i förtid, något som tidigare bara har studerats hos vuxna.

I en av studierna ingick patienter som fått allogen stamcellstransplantation vid bland annat akut lymfatisk leukemi, neuroblastom och lymfom.

Forskarna har följt barncanceröverlevare som behandlades från 1990 och framåt. Resultaten visar att de som genomgått en allogen stamcellstransplantation har en viss öka risk att dö i förtid jämfört med normalbefolkningen.

Men forskarna såg också en positiv trend.

− Risken att dö för tidigt är mindre för dem som behandlades på 2000-talet jämfört med tidigare. Det kopplar vi till justeringar i själva behandlingen, men troligen beror det också på bättre omhändertagande efter behandling.

Resultaten från studierna visar dock att behovet av uppföljning av stamcellstransplanterade är stort.

− Det behövs en noggrann och skräddarsydd uppföljning av patienter som genomgått stamcellstransplantation i barnaåren. Den uppföljningen behöver pågå livet ut, säger Anna Sällfors Holmqvist.