10 frågor till syskonstödjaren Evelina Hellström
Evelina Hellström hittade sitt drömjobb när hon såg annonsen för tjänsten som syskonstödjare. Nu får hon leka på arbetstid då hennes viktigaste uppgift är att se och stötta syskonen till cancerdrabbade barn. Här får du lära känna henne, hennes drömmar om en turnébuss och det viktiga jobb alla syskonstödjare över hela landet gör.
På varje barncancercentrum i Sverige finns det syskonstödjare. De finansieras av Barncancerfonden och är resurspersoner vars viktigaste uppgift är att se och möta syskonen till de cancerdrabbade barnen. Evelina Hellström är syskonstödjare i Lund och här svarar hon på 10 frågor från våra följare på Instagram.
- Hur kommer de sig att du blev syskonstödjare?
- Jag jobbade på barnneurologen under flera år och trivdes bra men ville jobba mer med det psykosociala kring familjerna och funderade därför på att läsa till socionom. Då kom tjänsten som Syskonstödjare ut, och när jag läste beskrivningen kände jag direkt att det var precis det jag ville jobba med. Vilket drömjobb! - Hur ser en dag på jobbet ut?
- Mina arbetsdagar är så otroligt varierande, det är en av sakerna som är så kul med mitt jobb. Men en vanlig dag kan börja med att jag träffar psykosociala teamet för att gå igenom aktuella familjer och hur vi tillsammans kan stötta dem bäst. Sedan kanske jag åker på skolbesök, ibland ensam, ibland tillsammans med en konsultsjuksköterska eller pysslar med syskon på Ronald McDonaldhuset. Och på eftermiddagen blir det kanske en mysig syskonträff i stan. Följ mig gärna i sociala medier @syskonevelina där jag kommer förklara närmare vad jag gör, och vilka som ingår i det psykosociala teamet, hur jag samarbetar med de övriga syskonstödjarna i landet med mera. - Vad är det bästa med ditt jobb?
- Det bästa med att vara syskonstödjare är alla fina familjer man får träffa, att kunna bidra med lite glädje i deras kaos. Men också relationerna och alla fina samtal man får med alla fantastiska syskon. Och att man får leka på arbetstid! - När är det som svårast att vara syskonstödjare:
Att inte kunna ta bort smärtan från de syskon där de inte slutar bra är något man aldrig vänjer sig vid. - Har du tips på hur man kan stötta en kompis som har ett sjukt syskon?
- Det viktigaste är nog att visa att man fortfarande finns där. Många drar sig undan för de inte vet vad de ska säga, eller är rädda att säga fel sak. Fråga kompisen hur just hen vill ha det? En del orkar kanske inte med frågor eller att prata om det sjuka syskonet i skolan, medan andra kan tycka att det är jobbigt att ingen frågar eller vill prata om det. Och glöm inte att fråga hur kompisen (det friska syskonet) mår också, så det inte bara blir fokus på det sjuka syskonet. - Hur får man jobbet som syskonstödjare, vad är du utbildad till?
- När jag fick jobbet som syskonstödjare i Lund jobbade jag på barnsjukhuset som undersköterska. Men jag är även utbildad barnskötare med kurser inom socialpedagogik och specialpedagogik. Oftast behöver man någon pedagogisk utbildning. I Lund var det önskvärt att man också var undersköterska, men de kan nog variera mellan de olika barncancercentnerna.
Tjänsterna annonseras på arbetsförmedlingen och regionernas egna sidor när det finns lediga tjänster. - Har du något särskilt minne med ett syskon du träffat?
- Jag har så otroligt många fina minnen med syskon. Men jag har tystnadsplikt, så det stannar mellan oss. Men det värmer lite extra i hjärtat när man kan få sammanföra olika syskon så att de får träffa andra i samma situation och inse att de inte är ensamma. - Hur kan man som syskon komma i kontakt med dig?
- Om man som syskon vill kontakta mig i Södra så går det bra att ringa eller sms’a mig på 0730 316 355, mejla syskonevelina@gmail.com , eller skriva på sociala medier där jag heter SyskonEvelina. Alla syskonstödjare runt om i landet hittar du på Barncancerfondens sida för syskon. - Kan man höras eller ses digitalt också?
- Man kan absolut träffas digitalt. En del vill ses fysiskt, andra vill bara chatta. En del vill träffas ensamma, andra i grupp. Det finns inget rätt och fel. Jag utgår alltid från syskonens önskan och behov. - Finns det något du som syskonstödjare vill göra som du inte kan göra idag?
- Jag hade önskat att jag kunde träffa alla syskon ofta. Men alla syskonstödjare täcker stora geografiska områden och ibland kan de långa avstånden göra det svårt. Så jag önskar mig en husbil för ”syskonstöd på turné.”