Frågor om syskon

Det är fotbollsskolans första dag. Våra små killar är på plan. Vi pratar med en trevlig mamma bredvid oss.

-Har era pojkar några syskon? frågar hon.

-Ja, Charlie har en lillasyster, svarar min väninna.

Jag står tyst. Tankarna rusar i mitt huvud. Jag kan säga att Ivar har en storasyster. Eller att han hade en storasyster. Eller så säger jag ingenting. Men det känns som ett svek. Att inget säga. Ivar har en storasyster och kommer alltid ha en storasyster. Även om hon inte finns med oss här. Det är svårt. För att jag för många gånger varit med om att människor börjar staka sig och be om ursäkt. Och om den konstiga tystnaden som allt för ofta slutar med att jag försöker släta över och hjälpa till. Så bestämmer jag mig.

-Ivar har en storasyster men vi förlorade henne för drygt ett år sedan i cancer, säger jag. Den trevliga mamman tar emot beskedet. Hon är lugn och tyst.

-Vad tungt det måste vara, svarar hon. Hon stakar sig inte. Ber inte om ursäkt. Ingen konstig tystnad uppstår. Hon står lugnt kvar.

-Hur gammal var hon? frågar hon.

-Hon blev sju år, svarar jag. Vi fortsätter prata. Om våra pojkar på plan. Om fotbollstränaren som verkar ha ett tålamod av guld. Om syskon, fotbollsintresse, hemsjukvård och mycket annat. En fin dag och ett fint möte.

//Lena Forsaeus