Blogginlägg med kategori
Blogginlägg inom kategori: Efter barncancern
-
Om att byta takpannor på huset
Publicerad:Blogg: Det gror en frustration i mig. Nävar formas till knutar och käkar spänns. Det är den där känslan som infinner sig när jag vill en massa, måste en massa, när jag har fått nog och vet att nu måste en förändring ske… men HUR?
-
Precis när man tror man kan planera...
Publicerad:Blogg: Ett av de främsta kännetecknen för behandlingstiden är att det inte går att planera någonting. Eller mer korrekt, man kan planera att göra saker, men man måste hela tiden vara beredd på att ställa in med kort varsel.
-
Om att se till att han får det han behöver. Inte mer. Inte mindre.
Publicerad:Blogg: Vi står i korridoren B i en dyster byggnad som ligger på Samaritvägen i vår kommun. Det är jag, min myndige son och hans far. Det känns bra att vi är här på sätt och vis. Men också otroligt galet att vi ska behöva vara här.
-
Om den kroppsliga och själsliga lyxfällan
Publicerad:Blogg: Det är fantastiskt att vara förälder. Och har man varit nära döden med något av sina barn har man fått en påminnelse om att det gäller att njuta. Jämt!
-
Om längtan efter att bara få vara mamma...
Publicerad:Blogg: Brunchbuffén är uppdukad och gästerna anländer, en efter en, ett femtontal totalt. Några känner jag väl. Andra är helt nya för mig. Vi har något gemensamt. Vi är alla föräldrar till ett barn som har eller har haft en hjärntumör.
-
Myndig
Publicerad:Blogg: Nu är han 18. Myndig. Vuxen. Vi har firat stort. Vi har festat och hyllat det liv han och vi inte kan ta för givet. Jag har gjort en resa ner i nostalgiträsket och har fortfarande svårt att förstå att jag fick honom till mig. Att han föddes till min pojke och att jag fick behålla honom.
-
Om milstolpar och en Port-a-cath
Publicerad:Blogg: Det är tidig måndagsmorgon när vi tar bilen till Astrid Lindgrens Barnsjukhus, min 17-årige överlevare, hans pappa och jag. Jag vet inte om det är han som är pirrigast eller vi föräldrar. Vi sitter ju ihop lite grand, min pojke och jag. Hans oro blir min, min spänningshuvudvärk blir hans.
-
Från barn till vuxen
Publicerad:Blogg: I mars fyller han 18, min förstfödde. Det gör ju inte någon skillnad, tänker jag. Han är ju ändå min lille pojk, på nått vis. Men då och då påminns jag om att han börjar bli vuxen.