Att göra saker tillsammans eller ”har det där med cancer att göra?”

Jag får ofta frågan om våra upplevelser och det vi lärt oss av våra upplevelser gjort mig till en bättre människa. Svaret förvånar många.

Jag är faktiskt rätt säker på att svaret är nej. Inte så att jag betraktar mig som en dålig människa efter allt detta, men mycket kraft har helt klart gått förlorat under behandlingsåren. Men utgångsläget va rätt bra, anser jag…

Finns det då inga fördelar med den tid som varit?

Jo, det gör det. En av de saker jag är mest tacksam för är att vår familj fått så mycket tid tillsammans. Redan från dag två när storebror Alex kom till oss i Umeå var vi hela familjen. Eftersom Noel var så liten, han hade ju just fyllt ett, så väntade läkarna med strålningen så länge som möjligt. Det innebar i sin tur att vi efter kirurgin först genomgick cellgiftsbehandling innan strålningen vilket förlängde behandlingstiden.

Detta gav oss å andra sidan mycket tid till varandra, vi har gjort utflykter, sett tv, spelat spel, fikat, ätit, rest tillsammans och bara varit hemma. Kort sagt haft tid över, något som jag inte alls upplever på samma sätt nu när livet, det vanliga livet, snurrat igång.

Vi har dessutom haft lyckan att få stipendium för att åka till Legoland, vi har använt Tomtebo, Barncancerfonden Norras stuga i Hemavan och varit på en utbildningsvecka på Ågrensaka (mer om det senare) med mera. Ni som har chansen, ta den, det finns mycket att ta del av.

Just nu håller vi på packa för att flyga till Stockholm. Grabbarna ska få gå på sin första rockkonsert, det är såklart KISS på Tele2 arena som väntar. Således är Noel är ledig från förskolan men Alex var i morse var tvungen att cykla till skolan själv.

– Varför får Noel följa dig på jobbet idag och inte jag, har det något med cancer att göra?

Vad vi associerar med cancer är  tydligen olika…

Rock on friends, ett inlägg om hur konserten gick kommer efter helgen.

//Fredrik