Att se och förstå syskon i en svår situation

Det här är en hyllning till mina barn. Till mina stora barn. Ruts systrar. För man får aldrig, ALDRIG, glömma hur utsatta och drabbade syskonen blir när ett barn blir allvarligt sjukt.

Syskon hamnar i kläm. Det går inte att komma ifrån. Syskon skyfflas iväg på kort varsel till mormor och morfar, till farmor och faster, för barnvakteri när det sjuka barnet akut behöver mammas och pappas fulla uppmärksamhet. Syskon får finna sig i att stå åt sidan och kompromissa när det sjuka barnet får som det vill. Syskon får acceptera att ibland vara helt osynliga när människor i omgivningen BARA fokuserar på det sjuka barnet och undrar hur han/hon mår.

När alla pratar om hur tufft och fantastiskt det sjuka barnet är får syskonen förstå att de inte är lika tuffa och fantastiska i andras ögon. Syskon får se på när det sjuka barnet får presenter och uppmuntran och mammas och pappas trygga famn. Syskon får leva med att ingen frågar hur det var i skolan eller vad de gjort och hur de mår, för fokus är på det sjuka barnet. Syskon bär ofta sin oro på insidan, och den oron är ofta stor och tärande och kan gräva stora sår inuti.

Därför får vi aldrig, ALDRIG, glömma syskonen.

S, min stora skatt, mitt första barn. Du gör mig så stolt och glad varje dag. Du har så kloka funderingar och så mycket bus och skoj i dig. Du är snart elva år och precis så som en snart elvaåring ska vara. Du leker mycket och gärna, men kan också uppskatta en promenad med djupa samtal om livet och allt mellan himmel och jord.

Du läser spännande böcker som trollbinder dig, du som redan har begåvats med en inre fantasivärld utan dess like. Något som alltid gjort dig unik är din förmåga att helt gå in i dig själv och bygga upp världar och lekar som ingen annan kan förstå.Dina teckningar skiljde sig tidigt från de andra barnens. Du gjorde slingriga streck kors och tvärs över pappret och färglade sedan de mosaikliknande partier som dina linjer hade skapat.

De andra barnen ritade huvudfotingar, hus, blommor och prinsessor. Senare började du rita fantasifigurer. Knasiga gubbar med fyra ögon och nio ben, huvuden formade som trianglar och kroppar som tjocka maskar... Och de har liv! Du kan berätta allt om deras intressen och familjeförhållanden. Du tar med din mellansyster i leken ibland, ganska ofta faktiskt, och det gör henne omåttligt lycklig och dina föräldrar varma i hjärtat. Du är omtänksam och generös och vill ingen något ont.

Jag vet att du oroar dig för din minsta syster, att hennes sjukdom gnager i dig, och du vill veta precis allt om hennes behandling och tillstånd. Ingenting vill du missa och ingenting kan vi prata om som rör Rut utan att du är där och frågar "Vadå?" och "Varför?" Önskar att du sluppit den oron och bara fått vara snart elva år. 

E, min toka, mitt älskade mellanbarn! Du är så fantastiskt smart och klok och väldigt medveten om allt. Du fascinerar mig med din allmänbildning och lokalkännedom och skolan kommer du att klara utan problem.

Du har stark integritet och gillar inte att bli störd eller avbruten i det du håller på med. Din fantasi är inte som din storasysters, det är du väldigt medveten om, och du älskar att få vara med i S lekar och fantasivärldar.

Du bidrar med många kloka idéer och för leken in på nya spår. Du kan känna igen en plats du inte besökt på flera år och åker aldrig någonstans utan att se dig omkring. Du läser bra och vill också höra vad som står i tidningen och gärna få det förklarat för dig om du inte förstår det. Även om det handlar om nationalekonomi eller jordbrukspolitik. Du blir lätt arg, ännu mer så sedan din lillasyster insjuknade. Du känner dig missförstådd och visst händer det att vi blir arga på dig tillbaka, men älskade barn, vi menar inget ont och du ÄR svår att förstå ibland.

Jag kan inte läsa dina känslor och tankar i alla lägen och många gånger, väldigt många gånger, bannar jag mig själv för att jag blivit arg istället för att bara krama om dig. Jag vill dig så väl, mitt fantastiska barn! Ingen kan spexa som du. Ingen kan bjuda på såna knasiga, underfundiga utspel som du! Men du är också allvarlig och tänker på orättvisor i världen. Jag blir stolt och glad när du frågar mig saker som "Varför vill inte Sverigedemokraterna att de som kommer från andra länder ska få bo i Sverige?" Du gör ingen skillnad på människor. Ofta funderar du över filosofiska frågor, som till exempel "Varför är just jag jag?", "Varför fyller just jag år idag?", "Varför heter just jag Ester?", "Varför är just jag så vig?", "Varför blev just Rut sjuk?" Mitt barn om jag hade kunnat svara på det... 

Jag älskar er bortom månen, solen och alla planeter. Bortom stjärnorna och till oändligheten. Förstå det. Barncancerfonden finns till för hela familjen när ett barn blir sjukt. En syskonstödjare stöttar upp på varje Barncancercentrum, och ser syskonen och fångar upp dem där de är. Det kan handla om ett biobesök, om att spela spel på sjukhuset under långa vistelser, om att göra lite speciella saker som inte andra barn får vara med om, om lovaktiviteter och syskonträffar där barnen får träffa andra syskon i samma sits. För oss är det ovärderligt. För att det dåliga samvetet gnager när man inte kan vara på två ställen samtidigt, fastän man vill.

För att man aldrig, ALDRIG, får glömma syskonen.

//Helena