BOND-besök

Idag har jag och min kollega Ylva Andersson besökt BOND. Inte som i James, utan som i Barnavdelning Onkologi Neurokirurgi och Diabetes, dvs barncanceravdelningen som ligger i Linköping. Vi hade ändå vägarna förbi staden i ett annat möte och passade då på att hälsa på. Vår superschyssta konsultsjuksköterska Marie Sandgren visade oss runt.

Marie Sandgren och Ylva Andersson i entrén till Barn- och ungdomssjukhuset i Linköping

Det är alltid lika värdefullt att komma ut i "verkligheten", på riktigt, när man jobbar på Barncancerfonden. Att se hur det ser ut på lekterapin, se hur pentryt ser ut där föräldrarna står och lagar mat till sina barn som har svårt att äta, se anslagstavlan med tiderna för måndagsfikat som Barncancerföreningen Östra anordnar, se hur sjukhusskolan ser ut, prata med sjukhuslärarna, se vilken utsikt patienterna har från sina rum, se hur rummen ser ut, se vilka filmer som finns - just idag var det en alldeles bedårande liten flicka som kollade på Lotta på Bråkmakargatan - se hur expeditionen ser ut, se hur behandlingsrummen ser ut, få titta i stickpresentskåpet som ska trösta när någon varit "duktig", uppleva vad det är för lukter, väggar och människor som barnen och deras familjer möter i den bubbla som är deras verklighet under behandlingstiden. Jag slogs framför allt av den värme som all sjukvårdspersonal vi träffade visade. Det fanns humor och det fanns glädje. Det fanns engagemang och stor kunskap.

Det var också roligt att se hur delar av vår verksamhet på Barncancerfonden gjorde sig påminda. Någon hade gått vår sjuksköterskeutbildning, någon varit med och bidragit till vår skolhandbok, någon arbetade nära vår syskonstödjare och på anslagstavlan i köket satt information om vår kommande fotoutställning som öppnar i nästa vecka. Och såklart Marie, som visade oss runt, som är en av våra konsultsjuksköterskor. Det fyller på energin och engagemanget att få se allt detta. Och också att se att det arbete som vi gör bakom skrivborden på kontoret på något sätt kommer till nytta, ute i "verkligheten".

//Johanna Perwe