Dödsbud

Har man väl kommit in i barncancervärlden så känner man av att man lever med döden inpå sig. Idag kom bud om att ett barn under behandling gått bort för några dagar sedan.

Den här gången var det inte bland de närmast bekanta, men det känns så starkt ändå att höra om det. Det kunde varit vi som förlorat vår dotter för jämnt tre år sedan, den gången hon var ett par vändor på intensiven och var så otroligt sjuk. Att tänka på hur familjen har det nu när deras barn gått bort går inte att föreställa sig.

Gå in i en behandling mot cancer, kämpa en tid för att sedan se hoppet förbytas i förtvivlan och sorg, det gör så ont bara att tänka på det. Ändå är det inget emot den ofattbara smärta som föräldrarna lever med när de inte kunde skydda sitt barn från cancern, från döden. Det drabbar syskon så oerhört starkt, saknad men också rädsla för att döden kan komma ta de älskade ifrån en.

Önskar så att det gick att lindra de sörjandes smärta.

/Magnus