Ekonomin är inte ifatt efter sex år
Min son Maximilian fick leukemi (ALL) i november 2018, då han var sex år. Vi hade då bara för en månad sedan fått vårt andra barn. Ekonomin blev extremt påverkad. Vi gick från att en av oss arbetade heltid medan den andra var föräldraledig med nyfött barn, till att en fick föräldrapenning och den andra ersättning för vård av barn. Inkomsten minskade därmed en hel del.
Vi blev skickade från Göteborg till Umeå på grund av platsbrist på Barncancercentrum i Göteborg där vi bodde, så dom första 7–10 dagarna befann vi oss inte ens på hemmaplan. Resan dit fick vi betald, men omkostnaderna ökade såklart eftersom vi inte längre kunde åka hem och äta, utan fick betala all mat på sjukhuset till oss föräldrar. Utöver detta tillkom även mediciner, där de flesta gick under högkostnadsskyddet men inte alla.
I april 2019 förlorade vi honom. Vi blev sjukskrivna ett par månader i det mest akuta skedet av sorgeprocessen och för att vi skulle kunna planera begravningen - även det en kostnad som vi såklart inte hade räknat med. Helt ärligt har jag väldigt få minnen från hela det året. Vi hade rejält sänkt inkomst och nyfödd bebis utöver allt detta.
Vi fick stöd från familj och vänner på olika sätt. En del kom med mat, andra stöttade oss genom att bara finnas där, men det ekonomiska var svårt trots lite hjälp även med det. Jag fick också väldigt fint stöd från min arbetsgivare och arbetskamrater. Vi fick såklart försäkringspengar i samband med hans bortgång, men dom kan inte täcka behovet och bortfallet av inkomst.
Vi har än idag inte riktigt kommit ifatt ekonomiskt, även om vi har det bra. Ekonomin är, tro det eller ej, fortfarande påverkad sex år senare.
/Daniel