"En hjälte lagar trasiga trädkojor"

Det pratas ofta om hjältar i olika sammanhang. Jag får för mig att googla runt lite på ordet, mest för skojs skull, se vad som dyker upp.

Modig person. Kämpe. Tapper. I allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd och som på så sätt vinner heder och ära. Och. Så. Vidare.

Inte oväntat dyker benämningen hjälte upp i hyllningar av allehanda slag, sammanhangen skiftar. Men vad som är gemensamt är i vart fall att en hjälte är någon som har PRESTERAT något. Något lite sisådär extra, något som de flesta av oss Vanliga Dödliga gärna ska se upp till, vara lite avundsjuka på, sådär lite till mans. Ja, ni hajjar.

För mig har de senaste veckorna varit omvälvande. Fyllda av möten med människor som berört. På helt olika sätt, och i många olika sammanhang. Och i stort och smått. Men berört. Jag har tagit med mig mycket från alla dessa olika människor och händelser. Inspiration. Lärdomar. Tillintetgjorda fördomar. Och inte minst – nya perspektiv.

Det sägs att man lär känna sig själv genom andra, och visst är det odelat så. Och det kan vara både i det stora och i det lilla. I ett städat villaområde i en förort söder om Stockholm träffar jag en tjej som ska fylla 20. Hon fick cancerdiagnos vid tre, stroke vid åtta. Idag har hon 16 följdsjukdomar, 26 läkarkontakter och 24 genomförda operationer. Hennes vardagssyssla är sjukhusbesök. Hon säger att hon vill leva, att hon har så mycket att leva för. Att hon älskar musik, kreativt skapande och foto bland annat. Hon kan inte se färger, men älskar färger ändå. Hon säger att man kan om man vill. Att vill man något tillräckligt mycket och ger sig fan på det, så går det. En hjälte? För mig, absolut. Alla dagar i veckan.

Någon vecka senare träffar jag Nike. Hon är åtta år, och har haft en hjärntumör. En ovanlig sådan, som bara drabbar ett par barn om året i Sverige. Nike insjuknade redan vid tre och ett halvt, idag är hon åtta. Diagnosen tog flera år av sömnlösa nätter, oviss väntan och ett oräkneligt antal undersökningar att få. När vi ses är cancern, förhoppningsvis, borta för alltid.

Nike är full av drömmar för framtiden. Kanske ska hon syssla med något inom sport berättar hon. Hon är aktiv, har tagit flera simborgarmärken, spelar innebandy, dansar… En hjälte? För mig, absolut. Alla dagar i veckan. Men en hjälte kan också vara någon som gör stordåd i det till synes lilla. Bidra med vad som för en själv kan vara en relativt liten insats, för att göra någon annans tillvaro enklare. Ge en ärligt menad komplimang, hjälpa någon som har svårt med orden att skriva ett tal till en högtidsdag, vara kattvakt, lyssna, laga grannbarnens trasiga trädkoja... Ja listan kan nog göras nästan hur lång som helst.

Alla har vi olika förutsättningar. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och även vad som för dig kan vara till synes små insatser, kan faktiskt innebära stordåd för någon annan. Och det är ju ändå det som är det viktigaste i slutänden. Med till synes små medel kan vi tillsammans fortsätta jobba emot att uppnå nollvisionen – att inget barn i Sverige ska behöva dö i barncancer. Gör Du det, är du en hjälte i alla fall för mig – alla dagar i veckan.

När tänker DU vara någons hjälte nästa gång?

//Katarina Sjöström