För evigt och alltid T+J

Mitt namn är Sara och jag är onkolog, men även barnboksförfattare. Nyligen har min bok ”För evigt och alltid T+J” släppts. Den handlar om hur relationen mellan två tvillingflickor ändras när den ena får leukemi, och hur sjukdomen påverkar hela familjen. Under skrivprocessen fick jag hjälp av Barncancerfonden med faktagranskning. Jag fick då frågan varför jag valt att skriva just denna bok, och sedan om jag ville skriva ett blogginlägg om detta.

När jag var ny underläkare vid Onkologen vårdades en ung flicka på vår avdelning. Hon var svårt sjuk i en hjärntumör och strålbehandlingen vi gav var inte botande. I bästa fall kunde den köpa henne lite tid. Några månader, veckor, kanske inte ens det.

Flickan var skallig, svullen av kortison, och kunde varken tala eller äta själv. Det var oklart hur mycket hon uppfattade av omgivningen. Men för varje ny vitklädd människa hon mötte visade hennes syster en video från innan flickan blev sjuk. Foton där hon skrattade, dansade, kramades.

Bilder som visade vem hon egentligen var.

Det var viktigt för systern att vi förstod det. Vem det var vi hade framför oss i sängen. Fortfarande kan jag inte tänka på detta utan att få tårar i ögonen.

Som läkare lär man sig att vara professionell, att hålla masken och fokusera på uppgiften. Ibland gör det ont, och det finns möten som för alltid stannar i hjärtat. Det är en anledning till att jag skriver. För att fly vardagen en stund och få drömma, men också för att bearbeta.

För evigt och alltid T+J är berättelsen om den modigaste systern i världen, och om hur svårt det är att stå vid sidan om. Huvudpersonerna, och vad de går igenom, är helt skilda från händelsen ovan. Ändå tror jag det var den som inspirerade mig att skriva ur ett syskonperspektiv. Jag hoppas att min bok kan bli ett stöd och en hjälp, inte bara till de barn och vuxna som kämpar för sina liv, utan också för deras nära och kära.

Jag är otroligt tacksam till Barncancerfonden för den hjälp jag fått under skrivprocessen, och hedrad att få skriva detta blogginlägg. Hoppas ni kommer vilja läsa om Timea och Janine.

/Sara Alkner

Överläkare och docent i Strålningsonkologi
Skånes Universitetssjukhus