-
Han böjde sig fram och sa ett enda ord
Publicerad:Blogg: I höstas var jag på en av Olle Björks föreläsningar. Olle Björk är barnonkolog och har i många år varit generalsekreterare för Barncancerfonden. Det jag minns allra bäst från föreläsningen är något som följt mig sedan dess.
-
Barncancerdrabbade behöver hårdrock
Publicerad:Blogg: Jag började svettas av förhoppning. - Mustasch, sa jag och tittade bedjande på honom. - Varför inte, sa han, som hette Tommy. Ralf är säkert inte omöjlig. Där kom det magiska ordet. - Jag älskar Ralf, sa jag och höll andan. Han tittade roat på mig. Jag, en liten dam på ett kontor, inbillningsförälskad i en känd hårdrockskille. Men hur skulle han kunna veta hur svart jag är inuti?
-
Friska barn är galna
Publicerad:Blogg: I tisdags träffade jag syskonstödjaren och några av de syskon hon arbetat med de senaste åren. De kom till föreningens kansli och möteslokal för att äta pizza och pyssla. I lugn och ro, tänkte jag. Oj, vad jag bedrog mig.
-
Hon knackade mobilen mot ögat
Publicerad:Blogg: De kom. Tre tjejer som haft hjärntumör och överlevt. Den första ensam och rädd för återfall. Den andra med vanan inne att vara canceröverlevare, full av energi och sena effekter som adhd och koncentrationssvårigheter. Den tredje gravt synskadad och med en kropp som ilsket sagt ifrån med en stroke.
-
PANG! Inuti är vi likadana när vi kämpar för livet.
Publicerad:Blogg: Jag har hört sägas att alla män har en period i livet när de fascineras av andra världskriget. Jag däremot fascineras av det första världskriget. Kriget som förändrade världen. Jag har sett bilderna från ingenmansland och de berör mig djupt. Det är ödsligt, grått, geggigt. Vattenfyllda kratrar efter alla granater. De få träd som står kvar är bara kala, spretiga, svarta stammar. Det ser ut som döden.