Blogginlägg från Josefin Lejdebo
-
”Jag vill stå där för evigt, i en stund där allt känns normalt.”
Publicerad:Blogg: Snön knarrar under våra fötter när vi går den lilla backen upp till förskolan. Från parkeringen ser vi ljusstakar i fönstren och jag kan skymta jultomtar som är gjorda i kartong och bomull hänga i snören ner från gardinstången. En girlang av granris och ljusslinga ringlar sig runt grinden och på gården står en snögubbe och hälsar oss välkomna. Man kan inte låta bli att le. Det är så tydligt att de små barnen gjort denna själv, den är kreativ, lite ful men ändå helt fantastisk.
-
Faller du, så faller jag
Publicerad:Blogg: ”Tror ni på en framtid tillsammans i er relation om ni tänker på ett NI framåt?” Vi svarar precis samtidigt på frågan, men ändå efter ett par långa sekunders väntetid. ”Nej” och ”ja” hör jag ekar precis samtidigt i rummet."
-
VAB-dag 100
Publicerad:Blogg: Det är så märkligt, eller kanske inte egentligen, men jag vet inte längre hur jag mår personligen. Jag mår som han mår, den dagen, den stunden. Jag kan omöjligt le en dag som han är i smärta och jag kan inte mäkta med att drunkna i tårar när han är glad. Han är som min spegel, på gott och ont.
-
Dagar i dimma
Publicerad:Blogg: Jag är otroligt ödmjuk till livet när jag tänker på vilken tur vi haft. Inte otur som många anser. Tur. Vi fick livet tillbaka, fick Noel tillbaka. Vad mer kan man önska sig? Men cancer ger ärr på insidan för alla närstående och många av mina texter handlar om vem man blir under tiden, hur samhället hanterar det. Om utanförskap, konstant oro, tid tillsammans som familj och känslan när man ska komma tillbaka. Till det normala livet. Blir det som förut eller blir det för alltid annorlunda?