Forskarrådets första möte

Tidigare har vi gett en crashcourse i Barncancerfondens utlysningar här på bloggen. Då försökte vi att genom våra utlysningar, beskriva hur vi jobbar för att säkerställa att vi finansierar forskning i världsklass. Utlysningarna är ju ryggraden i vår verksamhet men hur vet vi att vi satsar på rätt typ av utlysningar? Och hur fungerar det egentligen med Barncancerfondens anslag för ”våra” forskare runtom i landet?

Det var frågor vi diskuterade igår när vi för första gången höll ett möte med vårt nyinstiftade forskarråd. Vi på Barncancerfondens forskningsavdelning strävar ständigt efter att bevaka utvecklingen inom våra intresseområden. I detta ingår en löpande dialog med olika intressegrupper.

Vi har bland annat ett kliniskt råd där samtliga sektionschefer och chefsjuksköterskor vid de sex barnonkologiska centra ingår. I det kliniska rådet diskuteras till exempel situationerna på klinikerna och hur vi kan jobba tillsammans för att säkerställa att de barn som drabbas av cancer får den bästa vården. Vi har även ett strategimöte med forskningsnämnderna där vi diskuterar hur vi bäst jobbar framåt när det gäller utlysningar och forskningsanslag. Ett annat nyinstiftat råd som vi upprättat är forskarrådet. Forskarrådet består av 14 ledamöter med representanter från Lunds universitet, Skånes universitetssjukhus, Karolinska institutet, Göteborgs universitet och Umeå universitet.

Alla ledamöter är forskare som har en pågående tjänst (PostDoc, 4-årig forskarassistenttjänst eller 6-årig forskartjänst) finansierad via Barncancerfonden. I forskarrådet är tanken att frågor av forskningsstrategisk karaktär ska lyftas. Vårt första möte med våra ledamöter ägde rum här på Barncancerfonden igår eftermiddag och frågor som diskuterades var bland annat: Var gör Barncancerfondens pengar mest nytta? Bör Barncancerfonden bevilja fler projekt eller öka finansieringsgraden på de projekt som beviljas? Det framkom att Barncancerfondens satsning på utlysning av tjänster var mycket värdefull.

För många är läget så att man har en tjänst/anställning på ett universitet fast utan finansiering. Att då få en 4-årig forskarassistenttjänst beviljad från Barncancerfonden ger trygghet och gör att anslagsmottagaren kan jobba mer långsiktigt i sin forskning. Det betyder mycket! Det framkom också att Barncancerfondens PostDoc-utlysning var unik eftersom den tillåter att man får göra PostDoc i Sverige, där alla andra anslagsgivare kräver att man åker utomlands. Vi förstod att det var viktigt för många att det fanns möjlighet att få stanna i Sverige och göra sin PostDoc, inte minst för kliniskt verksamma som samtidigt vill vara aktiva inom vården. Att Barncancerfonden kanske skulle vara ensamma om att erbjuda möjligheten att få göra PostDoc i Sverige var något vi själva inte riktigt reflekterat över i samma utsträckning som våra ledamöter i forskarrådet.

Det visar hur viktigt det är att föra en dialog och vara lyhörd för de som faktiskt är verksamma i forskningsvärlden. Vad gällde finansieringsgraden visade det sig vara svårt att nå konsensus. Efter långa diskussioner blev slutsatsen att det är bättre att satsa på flera forskare än att öka finansieringsgraden på de anslag som beviljas, men att man kanske också skulle kunna öka finansieringsgraden på några få projekt där det gått väldigt bra. Jag tror att just den här frågan kan och kommer att diskuteras vid kommande möten med forskarrådet flera gånger. Till sist fick vi höra att Barncancerfonden har ett gott rykte i forskarvärlden, och det blev vi såklart oerhört glada och stolta över! Forskningsavdelningen är väldigt tacksamma för alla synpunkter och kommer att jobba vidare med dessa. Till hösten träffar vi forskarrådet igen. Har du något som du tycker att vi borde ta upp med ”våra” forskare, lämna gärna en kommentar nedan. Läs mer om våra pågående forskningsprojekt här.

//Emeli Lundström  

#blogg100