Genom leken kan man bearbeta det mesta

Syskon-Carina delar med sig av sina sista små inblickar i en syskonstödjares vardag för denna gång. Ett inlägg fyllt av lek och äventyr. Vi tackar Carina för att hon delat med sig av alla sina upptåg här på bloggen för denna gång!

Hej hopp på er!

Här kommer ett sista inlägg från mig för denna gång. Så nu ska jag försöka få med det jag vill att ni ska få följa med på i ett sista inlägg.

Genom leken kan man bearbeta det mesta man upplever. Ibland är det jag som får leka sjuk och syskonen är läkare. Vissa dagar är det kanske en av Babblarna som behöver plåstras om.

Man kan också prata känslor av olika slag under ett bygge av ett högt torn. En pojke och jag byggde ett höghus som vi skulle flytta in i när han blev stor. Då kunde vi även hjälpa varandra när vi behövde. Bra va?

Några ställen där man kan få skingra tankarna med lek och bus är på Busfabriken och Leos lekland. Jag kan säga att syskonen kryper snabbare än mig genom alla rör på de ställena.

Vill också hinna berätta att vi har ett ställe här i Linköping som heter Naturcentrumsom och ligger nära sjukhuset. Där bokar vi en tid ibland, syskonen och jag. Med experthjälp lagar vi mellis utomhus och det smakar alltid lika gott att äta ute. Vi brukar håva i dammen och lära oss vilka djur som lever där.

Något som syskonen uppskattar mer än mig är när vi får gå in i ett bergsrum och lysa efter fladdermöss. Här passar det östgötska ordet "uschaan" in. Lite läskigt är det.

Som syskonstödjare hoppas att jag kan ge syskonen lite vanlighet i en ovanlig situation. Det vore inte så dumt om lite styrka kunde finnas i en burk. Då hade jag kunnat delat ut burkar till syskonen och hela deras familj.

Tack för mig denna gång!
Kramar/ Carina