Hjältepris för hjältekalender

Vår gästbloggare Jannice har fått det fina Hjältepriset av Barncancerfonden Norra. Hon får det för att ha tagit fram en årskalender, som visar barn med cancer - och som också säljs till förmån för barn med cancer. Här berättar hon varför.

Jag har ju tidigare gästbloggat här på Barncancerfonden och beskrivit vår familjs resa efter att yngsta dottern Juva diagnosticerades med ALL; Akut lymfatisk leukemi, i maj 2016. Vi befinner oss alltså fortfarande på vägen mot, inte en friskförklaring, men väl en avslutad behandling som nås i november.

Under hela den här upplevelsen har vi, av naturliga skäl, blivit bekanta med fler än en familj som går igenom samma helvete. Från att tidigare knappt ha hört talas om någon som drabbats av barncancer har vår kontaktlista raskt utökats med en hel del drabbade, och vi har också tvingats bevittna den skoningslösa smärta som fortfarande slår sönder alldeles för många liv; den som kommer med förlusten av ett barn. Det blev en helt annan vardag än vi dittills varit vana vid, som om vi hamnade med ena foten i ett parallellt universum där vi lever sida vid sida med andra som råkat ut för samma sak medan den andra foten stannade kvar i det trygga, välkända.

Gemensamt för dem vi träffat här i vår nya värld är att samtliga hör till BCF Norra, som finns till för de fyra nordligaste länen (mer än halva landet) och vars hjälp och stöd är ovärderligt för de familjer som drabbas.

I oktober ifjol fick jag så en fix idé efter att ha läst om klassiska fotokalendrar i en fotogrupp på Facebook. I mitt huvud såg jag cancerdrabbade barn härrörande till Norras region som stjärnor i sin egen kalender, vars intäkter skulle gå till föreningen. Det var en tanke jag inte förmådde släppa, hur mycket jag än insåg att tiden för att hinna få ut en kalender före decembers slut var väl knapp.

För att göra en lång historia kort samlade jag ihop de barn som ville vara med, fotograferade dem, och redigerade sedan bilderna till tolv månader som tillsammans bildade en kalender för 2018. Jag skapade en Facebooksida där jag och två av de andra mammorna tog emot förhandsbeställningar och där jag sedan också presenterade först de medverkande barnen, och lite senare också deras diagnoser.

Det blev succé. Vi sålde över 730 kalendrar och tack vare ett tryckeri i Sundsvall; Kaltes Grafiska, som erbjöd sig att trycka kalendrarna till självkostnadspris, fick vi ihop intäkter på strax under 70 000 kronor, som oavkortat kunde swishas till BCF Norra i mitten av februari.

Några veckor senare fick jag det oerhört glädjande beskedet att jag var en av fem nominerade till Årets interna Hjältepris som för andra gången skulle delas ut av Barncancerfonden Norra, och i lördags var jag på plats i Lycksele för årsmötet där jag också fick motta priset. Jag vann! =D

Jag vill dock påpeka att jag inte ser mig själv som en hjälte, men jag är mamma till en.

Den här kalendern har varit betydelsefull av flera anledningar. Förutom det uppenbara; att dra in pengar till en för mig väldigt viktig förening, har jag också fått möjligheten att träffa nya fantastiska familjer och låna deras barn för några timmar. Tillsammans har vi spridit medvetenhet kring barncancer i olika former samt även kring allt lokalföreningarna i allmänhet, och Norras i synnerhet, faktiskt gör för sina drabbade familjer. Vidare har jag, trots den medföljande stressen, mått bra av att grotta ner mig i ett projekt. Vi hade precis kommit ur ett tungt behandlingsblock och det var skönt att komma ur den bubblan, rikta blicken framåt och få något annat att fokusera på efter en jobbig sommar. Sist men långt ifrån minst; omvärldens stöd och vilja att hjälpa till är som balsam för ett sargat inre, intresset har varit enormt och jag har skickat kalendrar över hela Sverige och till och med till Norge och England. Folk har swishat mer pengar än den faktiska kostnaden av kalendern, och många har hört av sig och velat hjälpa till att sälja. Helt fantastiskt!

I vår kalender poserar färdigbehandlade barn som visar att det finns en ljusning sida vid sida med barn som är under behandling, långa hårsvall blandas med såväl kala huvuden som andra där fjunen precis letat sig tillbaka, och sondslangar visar med all tydlighet att här finns en familj vars värld vänts upp och ner. Och ändå är det som slår emot en när man tittar på bilderna glädje. Man ser glada, sprudlande barn, som vilka som helst, trots att de gått och går igenom helvetet på jorden. Behöver jag nämna hur imponerad jag är av de här krigarna?

Nu har vi precis satt igång med planeringen av nästa års kalender, och jag skulle vilja tipsa fotograferande medlemmar i de andra lokalföreningarna att göra något liknande. Det är så fruktansvärt roligt och givande och jag är ganska säker på att barnen håller med. De får vara fotomodeller för en dag, visa upp sin fenomenala styrka och får nya vänner på köpet. Jag säger bara: Gör´t. =)

//Jannice