Kiss-rapport
En sanning. Jag har alltid hävdat att det inte finns en universal sanning i hur man skall vara som förälder. Jag har ändrat mig. Det finns, har jag nu lärt mig en.
Det är TA DITT BARN PÅ KONSERT! Jag menar såklart rockkonsert. Välj också något stort, som till exempel ”the hottest band in the world”. Kolla noga på åldersgränsen och gå så snart ditt barn är gammalt nog.
En kväll att minnas
Vi hade sminkat i flera timmar, jag skriver vi men menar såklart att Emmelie hade sminkat sin man, sina barn och våra vänner familjen Bodin. Så snart vi klev ur taxin vid Tele2 Arena skrek en grupp män i medelåldern.
– Kolla grabben!
Det var storebror Alex som i full Peter Criss-kostym klivit ut på trottoaren.
– En till!
Lillebror Noel klädd och sminkad till en minikopia av rockikonen Gene Simmons. Sedan väller det ut två barn till, Kalle som Ace Frehley och Lisa som ”Starchild” Paul Stanley.
I skuggan av våra barn
Vi föräldrar var också utklädda, genomtänkt till en reproduktion av omslaget till ”Dressed to Kill”, full sminkning och kostym. Det visade sig vara helt i onödan. Barnen stal all uppmärksamhet. Inne på arenan fick vi stanna var tionde meter för en improviserad fotosession. Nya poser prövades, tungor stänktes ut, dessa fyra fantastiska barn höll bokstavligen hov. Starten på konserten dröjde, men när ”den riktige” Gene som vanligt annonserade.
– You wanted the best, you got the best. The hottest band in the world, KISS!
Satt fyra barn och deras föräldrar längst fram på sina stolar. I ett moln av rök och eld hissades bandet ner på scen från taket. Barnen studsade nu och skrek av förtjusning med händerna stärkta mot taket.
Just då tittade två pappor på sina fruar med en blick som sa två saker. För det första, vad va det jag sa, och för det andra, tack för att du är galen nog att inte bara tillåta detta utan dessutom hänga med till ett hundra procent.
Det är inte alltid lätt, jag vet, men. Jag tror att vi behöver göra besvärliga, lite för dyra saker, som ställer stora krav på föräldrar och barn. Oavsett om det är att göra picknick i salen under behandling eller att sälja allt och segla runt jorden spelar ingen större roll. De praktiska förutsättningar i verkligheten styr vad det kan bli. Det viktiga är att inte glömma bort att ha roligt tillsammans, det skapar minnen. Minnen som barn och vuxna kommer att bära med sig länge.
Nya vänner
Har ni chansen så blanda gärna in några vänner. Jag vill nu ta chansen att tacka familjen Bodin, mamma Ida, pappa Jonas och deras två helt briljanta barn Lisa och Kalle. Jag och Jonas är Citykamrater, vi spelar innebandy i samma lag (mer om det senare), men våra familjer har aldrig umgåtts. Nu har vi inte bara umgåtts, delat hotell, shoppat i Stockholm utan även sett KISS tillsammans. Jag hoppas och tror att vi kommer fortsätta umgås med detta minne som bas. Hur coolt är inte det?
Jonas sa till mig, påväg till tunnelbanan som skulle påbörja vår hemresa.
– Igår kväll när vi satt på arenan och jag tittade på min fru med vår sovande dotter i famnen mitt under extranumret, Detroit City, tänkte jag.
Det där är definitionen av verklig kärlek, hon blev inte ens sur när hon fick bli sminkad till Peter Criss för att ingen inklusive hon, inte ville vara den töntigaste medlemmen i bandet. Om inte det är kärlek vet jag inte vad som skulle vara det.
Så till sist, ett extra speciellt tack till våra fruar Emmelie och Ida. Och till KISS för att vi och våra barn fick ett minne för livet.
Rock on F