Länge leve fantasin

Sara och Hilma är systrar och lever i en helt vanlig ovanlig familj. En dag blir Hilma sjuk, riktigt sjuk, och kan inte bli frisk igen.

I Länge leve fantasin får vi uppleva historien om hur Hilma blir sjuk och dör genom systern Saras perspektiv. Redan från början förstår läsaren att det inte kommer att gå bra för Hilma, hon kommer att dö. Men det förmedlas på ett väldigt rakt och enkelt sätt, ur ett barnperspektiv. Utan värderingar eller svepande omskrivningar. Det är bara så det är.

Hilmas dödsångest, föräldrarnas förtvivlan, och Saras ilska allt finns med, boken väjer inte för det svåra alls. Men det skildras med värme och hopp: Pappa tröstar Hilma och säger att hon kan välja att bli vad hon vill när hon dör. Hilma säger att hon vill bli en trollslända. Föräldrarna gråter, men de kramas och ler mellan tårarna. Och Sara rasar när trollsländan sedan aldrig dyker upp. Men ilskan går över i sorg och så småningom hopp och ögonblick av skratt.

I bokens inledning står det att den har ett gladsorgset slut. Och så är det. Faktum är att hela boken är gladsorgsen. Den är fylld med finurliga ord, som att Hilma och Sara bor i ett ”gladhus” istället för ett radhus, och färgglada, detaljrika illustrationer som liksom är ”fulfina”, lite absurda. Och trots att temat är så tungt att man knappt kan andas ibland, så bryter skrattet igenom flera gånger. Precis som en gladsorgsen bok ska vara.

Titel: Länge leve fantasin – en lekfull bok om döden

Text: Maria Eng

Illustration: Emanuel Claesson

Läsålder: ca 3-7 år

Förlag: IDUS Förlag

Här kan du beställa boken: