Livet i väntan

Under våren läste jag en kurs "Journalistiskt skrivande". Till uppgiften reportage fick jag äran att intervjua mamma Katarina som lever livet i väntan.

På frågan om hon tyckte det var ok att lägga ut reportaget här på bloggen svarade hon så här: "kan en enda i samma väntrum få läsa om en annan och kanske för en kort stund känna tillhörighet så är det värt mycket".

När jag själv levde det där livet i väntan behövde jag andras berättelser för att förstå att det skulle gå. Att man kan klara det som tedde sig helt omöjligt. Därför kom detta reportage till. Och jag tänker att genom att dela det svåra i livet ökar vi förståelsen för varandra.

Tack Katarina, för att jag fick intervjua dig och för att du delar med dig!