Med hopp om ett fint kommande år

Ett nytt år ligger framför oss, ett nytt år som vi med lite eftertanke kan fylla med mycket som vi själva önskar och lite med sånt vi inte kan styra.

Jag väljer att tänka på det som jag och vi, som familj, vill att året ska innehålla. Vad är viktigt för oss? Vad och vilka vill vi lägga vår tid och energi på? I och med att Ebba blev sjuk tror jag att vi alla, dels vi som familj dels alla andra runt omkring oss ser livet från en annan liten synvinkel. Att livet kan, när som helst, helt utan förvarning ta en annan vändning än vad man tänkt sig. Med denna vetskap tror jag att man vårdar livet mer ömt och värdesätter det som verkligen är viktigt och betydelsefullt.

Vi hade planerat att under hösten 2016 åka och hälsa på våra vänner i Sydafrika som bodde där under ett par år. Vi både längtade och såg fram emot att få ta del av deras vardag där nere, för att sedan kunna ha många minnen tillsammans när de väl flyttade hem igen och framför allt att ha en bild eller åtminstone en ungefärlig uppfattning av vad de pratar om här hemma. Dessvärre blev den resan aldrig av, Ebba blev sjuk den sommaren.

Under samma år började ett par andra vänner till oss planera för en låååååång resa, borta i ett år och besöka olika delar av världen. De ville uppleva olika kulturer och visa barnen hur det är att bo i andra länder. Jag kan komma ihåg några kvällar vi suttit och diskuterat detta, hur konstigt livet kan vara. Vi som nyligen fått reda på att vår yngsta dotter insjuknat i leukemi och har ett liv som för tillfället är helt omöjligt att planera inför medan de planerade för att resa ut i världen under ett års tid. Ett år är en lång tid, klart att de ska åka, vi finns kvar här hemma även om vi många ggr önskat att de skulle vara hemma. Som pricken över i:et kunde hela vår familj skjutsa och vinka av familjen på flygplatsen. Det var en fin stund med mycket glädje och förväntan men samtidigt med en viss sorg i hjärtat. Nu längtar vi alla till sommaren då familjen kommer hem, ett år har snart gått.

Ofta planerar man så mycket och så långt i förväg men inte tar riktigt tillvara på varje dag i närtid. Numera tänker jag ofta, blev den här dagen som jag önskade, så bra den kunde bli? Något som jag tycker att jag var hyfsat på bra redan innan Ebba blev sjuk men som jag har blivit ännu bättre på nu. Det är så lätt att det berömda ekorrhjulet bara snurrar på utan att man stannar upp och inser värdet i det hela. Vardagen innehåller allt det rutinmässiga alltifrån den ”tråkiga” middagsfrågan till matlagning, hämtning/lämning på träningar och aktiviteter, tränarroller, läxläsning och tvättning m.m. Ja, listan kan göras lång men jag försöker tänka på varje sak mer detaljerat. Tänk va härligt att skjutsa barnen till träningen om än halvstressigt och med föregående tjat om att allt ska vara packat!

Jag tycker att man självklart skall planera och längta efter något, blir så roligt att ha något att se fram emot MEN det är minst lika viktigt att ta tillvara på dagen, uppskatta det som man har idag, för man vet aldrig vad som väntar en imorgon.

Det är det som är LIVET. HÄR OCH NU!!!

Det är de små framstegen som gör att man med hopp och tillförsikt blickar framåt och ser att ljuset finns där och att det kommer närmare för var dag som går. För att nämna ett konkret exempel är att vi här hemma under jullovet firade med att kunna montera ned stödhandtagen på toaletten. Nu är Ebba inte i behov av dem längre! Varje litet framsteg är värt att firas! Det är något som vi verkligen tagit till oss under denna resa, fira minsta lilla sak. Man kan aldrig fira för många saker och jag är dessutom rätt så säker på att vi redan snart under våren kommer att få ytterligare saker att fira!

Önskar er alla ett år som innehåller mycket hopp och många saker som kan firas!!