Multiresistens, grisar och cancer
Det är ett nytt krig på gång. Den här gången lite närmare än Syrien eller Ukraina. Danmarks Radio rapporterar om svinekrig, lagom till tvåhundraårsjubileet av de senaste krigshandlingarna mellan Danmark och Sverige
Faktiskt kommer det här svinekriget oss in på skinnet på ett obehagligt sätt. Spridning av multiresistenta bakterier är ett hot mot cancersjuka som är under behandling och är infektionskänsliga. Odling av multiresistenta bakterier genom oklok användning av antibiotika i djurbesättningar (eller för den delen vid behandling av människor) verkar bara dumt. Men det värsta i den vägen jag hittills har hört talas om är utsläppen av processvätskor från läkemedelsindustri i Indien, vilket såvitt jag kan förstå resulterar i omfattande odling av resistenta bakterier i och kring vattendrag där.
Man riskerar att åstadkomma till en situation som rådde för ett par generationer sedan, där infektioner generellt sett kunde vara farliga för att det inte fanns antibiotika tillgängligt att häva infektionen med. Har man under tre år levt med ett barn som är infektionskänsligt så blir man vaken för de infektioner man utsätter sig för. Hittills har vi ändå kunnat vara trygga med att Julias infektioner har kunnat hävas de gånger de har uppkommit. Multiresistenta bakterier hade förstås gjort det avsevärt svårare. Fullständigt resistenta bakterier, som tydligen börjar dyka upp på sina håll, hade resulterat i att varje infektion fått betraktas som akut livshotande till dess man skaffat sig mer information om typen av infektion.
Där är vi inte ännu som väl är, men kanske på väg dit. Själv är jag inte tillräckligt nationalistisk för att kategoriskt avfärda all djurhållning i Danmark och samtidigt oreserverat framhäva svensk djurhållning, men det verkar helt klart att det finns stora systematiska problem med sättet man föder upp djur i Europa. Dessutom förefaller det systematiska problemet vara mycket värre i vissa andra länder än Sverige och Finland.
Under senare år har vi i vår familj i allt större utsträckning gått över till att äta kött som vi i princip har kunnat se i levande form innan det hamnade i köttdisken. Det började faktiskt med att den vanliga falukorven vi köpte inte smakade något vidare. För mig är det en gåta varför producenterna alls var intresserade av att namnskydda en så intetsägande produkt. Det var helt enkelt inte värt att köpa den alls. Så småningom fick vi korn på en närproducerad falukorv som smakar mycket bättre, men också är rätt så mycket dyrare än den andra. Men alternativet är faktiskt inte att köpa dyr och god falukorv eller billig men smaklös, utan snarare dyr och god eller ingen alls, eftersom den billigare inte ens är värd det billiga priset.
Lägger man på osäkerheten om hur djurhållningen har varit så fjärmar vi oss än mer från den billiga korven. Sedan har vi gått vidare åt samma håll när vi köper kött också. Snart kanske vi till och med hälsar på djuren innan vi äter dem. Nu inför valet till EU-parlamentet hade det varit glädjande om man kunnat finna någon kandidat med kraft och förmåga att åstadkomma en omsvängning i jordbrukspolitiken. Att ge skattepengar till jordbruk som mot bättre vetande odlar resistenta bakterier borde vara kriminellt. Fram för djurhållning som i förlängningen inte riskerar cancersjuka barns överlevnad!
/Magnus