När jag fick leukemi

Det här inlägget är inte lätt för mig att skriva. Dels så är det känslosamt men det är även minnen från tjugo år tillbaka i tiden, minnen från när jag var mellan fem och åtta år gammal. Trots att det var så länge sedan så har jag väldigt starka bilder från tiden då jag var under behandling för min leukemi. De hänger med mig än idag, i mitt livs ryggsäck. Med lite hjälp från mina föräldrar så ska vi nu blicka tillbaka till vad som hände mig sommaren 1995.

Sommaren 1995 var jag fem år gammal och befann mig med min familj på vårat landställe i Lemland på Åland. Som sommarålänning spenderade jag tiden på släkträffar, dagliga fikastunder, svingandes i trädgungan, på en båt eller lekandes vid stranden. Havet och jag har alltid varit bästa vänner.

Jag fullkomligt älskar att bada, dyka, simma, åka båt eller att bara vara vid havet. En vacker sommardag fick jag för mig att ta på mig flytväst och hoppa från 3 meters höjd. Jag älskade att kasta mig ut från höjden och känna den kittlande känslan i magen. Sommaren var så fin som den bara kunde vara när man var så liten. Jag kommer ihåg hur alla mina kusiner, min lillebror och jag lekte. Fartfyllt, det var alltid fartfyllt. Tills en dag, då jag inte orkade längre, min ork tog slut och jag kände mig riktigt sjuk. Jag hade inte längre någon lust att äta eller leka.

Mamma och pappa blev oroliga då de trodde jag hade insjuknat i borrelia. Vi begav oss från Åland tillbaka hem till Stockholm och det blev en lång dag på sjukhuset då jag väntade på att få undersökas. Först framåt kvällen fick jag träffa en läkare. Jag blev undersökt och läkaren kunde konstatera att det inte var borrelia - det var cancer. Det dröjde ytterligare någon vecka innan vi fick veta vilken typ av cancer - Leukemi (ALL).

Mina föräldrar tog ledigt två månader från sina jobb för att jag skulle påbörja min behandling. Först behandlades jag på Karolinska, för att sedan flyttas till Astrid Lindgrens barnsjukhus när det öppnade 1998. Mellan mina intensiva behandlingar fick jag vara mycket hemma och familjen tog med mig på massa roliga aktiviteter. Vi åkte till Kolmården, reste till Gran Canaria, vi var till Almers hus och min fina släkt hälsade på mig när jag var på sjukhuset. En dag kom min pappa och lillebror Marcus med en present - en sprillans ny spelkonsol: Nintendo! Marcus och jag var fastklistrade framför spelen. (Den fungerar fortfarande och Super Mario All Stars, är enligt mig världens bästa spel). Tiden på lekterapin var nog min favorittid. Där kunde jag leka, pyssla och måla. För mig var det ett andningshål, där jag inte tänkte på att jag var sjuk eller mådde dåligt. Jag lekte mig till tillfrisknande.

Trots att det var så länge sedan så är tiden från min cancerbehandling det jag minns starkast av från min barndom. Hur fint jag blev omhändertagen av familj, släkt och personalen på sjukhuset. Jag är evigt tacksam för att ni hjälpte mig att bli frisk! Min behandling slutfördes på två och ett halvt år, och jag blev friskförklarad 2000-07-21.

// Jessica Hansson