På plats i ett färgglatt Bristol!

Jag har sökt mig till barnonkologen i Bristol för att jag är nyfiken på hur man i England arbetar med dessa barn och familjer. Det vi har gemensamt är att vi alla vårdar barn och ungdomar med cancer, men gör vi på samma sätt och vad skiljer oss åt? I tre veckor kommer jag göra praktik på Bristol Royal Hospital for Children.

Clifton Suspension Bridge

Fåret Shaun föddes i Bristol och hälsar välkommen utanför barnsjukhuset.

Efter några dagar i denna trevliga stad har jag fått en bild av Bristol. Det brukar sägas att England är grått, och då menar man kanske främst vädret, men det jag har sett hittills är långt ifrån grått. Barnsjukhuset jag jobbar på är en explosion av färger, varje våningsplan har olika färg där till och med trapporna är soligt gula,  härligt gräsgröna eller himmelsblå. Överallt sitter färgglad konst och väggmålningar. Till och med personalens kläder är olika färger beroende på vilken funktion man har. Kanske har någon tänkt att man vill väga upp det gråa utanför fönstret?

Lekrum på avd 34

På detta sjukhus ansvarar man för cancerpatienter från sydvästra England och till barnavdelningen kommer över 100 nya patienter varje år. Uppdelningen är något annorlunda än hemma i Sverige. På barnavdelningen vårdas barn med cancer upp till ca 11 år. Är man ca 12-16 år vårdas man på tonårsavdelningen och det patienterna har gemensamt där är åldern, inte diagnos. Sen finns det ytterligare en avdelning som ligger i vuxensjukhuset intill, och där vårdas unga vuxna med cancer, ålder ca 16-25 år.

Den här första veckan har jag enbart varit på barnavdelningen. Där finns 17 enkelrum men liksom hemma varierar beläggningen beroende på hur mycket personal man har att tillgå. Avdelningen har även stamcellstransplantation vilket också styr den övriga beläggningen då dessa patienter ofta är vårdkrävande. Barnen får ha en anhörig som sover kvar och övriga familjen är välkommen att hälsa på. Personalen jobbar två skift per dygn istället för tre som vi gör i Sverige, så det är långa arbetspass; 7.00-19.30 eller 19.30-07.00, nattarbete ingår för alla.

Det första som slog mig är hur uppdelat arbetslaget är, och hierarkin är tydlig. Sjuksköterskor jobbar för sig, doktorer för sig och undersköterskor finns det oftast endast en per arbetspass. Gemensam rond förekommer inte alls utan doktorn träffar patienten någon gång under dagen och rapporterar sen till chefsjuksköterskan eller ansvarig sjuksköterska vad som är bestämt.

Jag uppskattar verkligen den teamkänsla vi har hemma i Sverige! Man dokumenterar fortfarande i pappersjournaler (!) och mycket av sjuksköterskans tid går åt till att ta kontroller på patienten och fylla i olika checklistor, samt dubbelsignera alla läkemedel och dropp man ger till barnen. Något som är väldigt uppstyrt och bra i mina ögon, är att alla nya sjuksköterskor får utbildning i barnonkologi enligt ett tidsbestämt schema. Man har också vissa tester efter genomförd utbildning tillsammans med en "education nurse" eller en mer senior kollega för att få lov att sätta portnål, sond etc vilket gör att kvalitetssäkerheten är hög. Man har också väldigt mycket bra tryckt material för familjerna, som tillhandahålls av CCLG, Children's Cancer and Leukemia Group.

En intressant dag var i torsdags när jag arbetade med en sjuksköterska som har ungefär samma arbetsuppgifter som vi konsultsjuksköterskor i Sverige. Det som är annorlunda är att de både gör skolbesök och förskolebesök för att berätta om sjukdomen, och åker hem till patienternas hem och skolor för att ta blodprover och ge medicin. Denna förmiddag hann vi hem till fem barn, varav en av dem i skolan dit vi åkte för att ta blodprov. Väldigt bra med tanke på att han inte behövde missa tid i skolan för att åka till sjukhuset/vårdcentralen för att ta prover. Det finns inga skolsköterskor i det här området, utan när det behövs kommer en kommunal sjuksköterska ut till skolan, så därför har skolorna ett "medical room" där vi tog proverna på barnet. Nästa vecka kommer blir det mer fokus de äldre barnen och ungdomarna, då jag kommer vara på tonårsavdelningen och TYA, Teenanger and Young Adult.  

/Annica Filander #blogg100