Perspektiv på tillvaron
Barncancer förändrar livet, sägs det. Jag vet inte om jag håller med, för jag visste redan vad som är viktigt efter att tre av fyra familjemedlemmar på olika sätt varit hotade till livet – innan diagnosen kom den där dagen och vände upp och ner på livet ytterligare. Men visst, man får lite andra perspektiv efter att ha blivit tvingad in på canceravfarten från livets väg.
Därför har jag haft anledning att definiera några ord och uttryck för att reda ut vad de kan betyda – ja, kan, vilket inte innebär att alla tänker så – för människor i olika livssituationer. ”Cancer” kan fritt ersättas med annan valfri svår sjukdom.
”Göra allt för sina barn” Utanför cancervärlden: skjutsa till aktiviteter. I cancervärlden: donera benmärg, organ och annat löst. Ge blod för att betala tillbaka till blodbanken. Om barnet alls orkar med aktiviteter: stanna där och vänta kvar. Det är bäst så.
”Det är jobbigt att ha barn” Utanför cancervärlden: se barnfilmer och ondgöra sig över att man inte har ”egentid”. I cancervärlden: Alla tårar som faller varje gång man ser sitt barn sövas – synliga eller osynliga, och man vänjer sig inte med tiden eller med antal gånger, för man vet att det kommer att hända otrevligheter, trots att de ingår i behandlingen som ska hjälpa barnet att kämpa för sitt liv.
”Jag älskar mitt barn” Utanför cancervärlden: På arbetstid, när jag sitter och längtar – om jag har tid med det. I cancervärlden: Kärleken till mitt barn är starkare än döden. Du har gett dig på fel familj, #¤%&!! cancer, du vinner inte oavsett vilken den faktiska utgången är.
”Det är svårt just nu” Utanför cancervärlden: bilen fick en tvåa i besiktningen, frysen pajade, jag är förkyld... I cancervärlden: behandlingen går åt pipsvängen och läkarna vet inte vad de ska hitta på härnäst.
”Jag hade en bra dag” Utanför cancervärlden: chefen berömde mig på jobbet, det gick bra på träningen, jag var på restaurang... I cancervärlden: Hurra, senaste provsvaren (MR, blod, ultraljud...) visar inga tecken på tumör!
”Helvetesår” Utanför cancervärlden: jag förlorade jobbet. (I sig kan det vara illa nog, jovisst – men man brukar överleva. Det har jag gjort de två gånger det har hänt.) I cancervärlden: året med diagnos och behandling, året efter det, och året efter det... i ganska många år.
”Du får vad du sänder ut” Utanför cancervärlden: Åja, det kommer rätt mycket vibbar från omgivningen också, bra som dåliga, så det är inte riktigt så enkelt. I cancervärlden: Vänta där en stund medan jag springer och hämtar en sak. (Med ”en sak” menar jag den stora stekpannan gjord av gjutjärn.)
”Det är livsviktigt” Utanför cancervärlden: att hinna i tid till ett möte efter att ha lämnat barnen på förskolan/skolan, även om de snörvlar lite. Vadå då, med en Alvedon märks det nog inte att de har feber förrän på eftermiddagen. I cancervärlden: att andra föräldrar håller sina sjuka barn hemma så att mitt neutropena barn kan få lite tid i förskolan/skolan och känna sig normal istället för att bli oplanerat inlagd i en vecka. Minst.
”Kränkande” Utanför cancervärlden: det blev fel hårfärg hos frisören. I cancervärlden: de flesta delar av behandlingen, i alla fall kroppsligen.
//Kristina Runyeon-Odeberg