Nu har Gustav äntligen tid för syskonen
Då var det dags för Gustav att ta vid där Carina lämnade och berätta om sina dagar som syskonstödjare. De kan innehålla allt från fågelmatning och semmelfika till föreläsning om syskonstöd.
Jag heter Gustav Westerholm och är syskonstödjare på barnonkologen i Uppsala. Jag började arbeta som syskonstödjare i augusti 2013. Jag hade då jobbat som barnundersköterska på avdelningen i 17 år. För mig var det lite av en dröm som blev verklighet. Jag hade nämligen i min undersköterskeroll sett de ”osynliga syskonen”. De syskon som var med sin sjuka bror eller syster på sjukhuset men varken mamma, pappa eller någon annan i familjen riktigt hade tid och ork att bry sig om. Jag gjorde alltid mitt yttersta för att se dem men var begränsad i tid naturligtvis.
I rollen som syskonstödjare kan jag göra allt det jag då inte hann göra med syskonen och lite till. Min bakgrund i sjukvården är också många gånger till nytta då jag kan förklara svåra medicinska ord och sådant som syskonen har snappat upp på t.ex. ett läkarsamtal men inte förstår. Jag tar nu med glädje över stafettpinnen från Carina och försöka förmedla vardagen från en syskonstödjares perspektiv.
Något jag tycker är viktigt i mitt syskonstödjobb är att göra aktiviteter med flera syskon i samma ålder om det är möjligt. Att få dela det man tycker är jobbigt med någon annan som på riktigt förstår vad man går igenom och hur man känner när man har en svårt sjuk bror eller syster är ovärderligt. Det värmer i mitt syskonstödhjärta varje gång det går upp för syskonen att här är någon annan med samma erfarenheter jag kan dela alla mina känslor med och kompisen förstår hur jag känner.
Man vet aldrig riktigt hur dagen skall se ut som syskonstödjare! Många gånger får man ändra om i planeringen som var tänkt från början, om det tex kommer en ny familj till avdelningen där behovet av stöd är extra stort. I dag går dock allt som planerat! Fågelmatning vid svandammen med efterföljande semmelfika på förmiddagen och föreläsning om syskonstöd för förskollärare på eftermiddagen.
Ses snart igen!
/Gustav