Rutan och livet - en gästblogg

Jag heter Helena Gillberg och jag kommer att finnas här på Barncancerfondens blogg under en period framöver, som gästbloggare. Jag är tacksam och hedrad över att ha blivit tillfrågad, och jag hoppas att det jag skriver kan vara till glädje för andra.

För mig har skrivandet varit till stor hjälp under hela min dotters sjukdomstid. Det har fungerat som en form av terapi, samtidigt som det har varit ett sätt att få ut samma information till många samtidigt, när alla omkring en undrar och oroas.

Min Rut var inte mer än ett år och tre månader gammal när hon blev sjuk i mars 2015 och där och då ställdes hela vår värld på ända. Idag är hon snart tre år och så mycket har hänt. Under min tid som gästbloggare här kommer jag dels att berätta om vår vardag nu, när vi har kommit in i underhållsfas 2 i behandlingsprotokollet, och dels titta tillbaka en hel del på det som vi faktiskt har gått igenom hittills.

Det här är historien om Rut, min yngsta dotter, yngst av tre, som har drabbats av leukemi. VI har drabbats av leukemi. Rut, hennes systrar Ester och Selma, min man Per och jag, Helena. Det här är en skildring av vår resa. För lite så känns det. Vi har alldeles ofrivilligt fått stiga på ett tåg och kastats ut på en resa som vi nu måste acceptera. Det är bara att köra på, liksom. För vad skulle vi annars göra?

Stationerna heter kortison, cytostatika, blodprov, infektioner, stick, slangar, mediciner, dropp, illamående, sorg, ledsamhet, förtvivlan och tappat hår. Men också leenden, tapperhet, framsteg, styrka, vardagslycka, glädje och enorm, ovillkorlig kärlek.

Välkommen att följa med på vår resa!

//Helena