Sen kväll på labbet

Vår gästbloggare forskaren Niclas Roxhed berättar varför han älskar sena kvällar på labbet.

Igår blev det sen kväll på labbet. Det är faktiskt något som jag verkligen älskar. Inte för tiden utan för att det oftast uppstår som en konsekvens på spontana experiment och att det helt enkelt blir för spännande eller intressant för att gå hem.

Igår blev jag, Gabriel och Jonas kvar. Under en hastigt ihopslängd spagettimiddag (det älskar jag också) började vi diskutera hur vätska torkar på papper och vilka omständigheter som påverkar formen på den uttorkade vätskan. Alla känner igen en torkad kaffefläck på en duk. Den är mörkare i kanten än i mitten. Varför är den det och vad kan man göra för att minska det?

Gabriel jobbar med en ny teknik för att enkelt ta blodprover. Istället för att ta stora rör med blod har vi hittat ett sätt som gör att vi kan använda en bloddroppe från fingret istället som man lägger och låter torka på ett filterpapper. Det är ett betydligt smidigare sätt och har använts länge för att ta prov på nyfödda barn. Det fiffiga med vår metod är att vi också kan säga exakt hur mycket blod som finns på pappret. Det är i sin tur en förutsättning för att man skall kunna använda provet för exakta mätningar vilket ofta är viktigt. ...Och således är vi lite intresserade av intorkade vätskor på papper.