Skoltiden

Den 8 juni 1998 så hävdes min isolering och jag var fri att röra mig. Men eftersom jag var svag efter behandlingen så spenderades mycket av den sommaren liggandes i soffan eller utomhus i en skrinda.

Denna sommar var även vädret perfekt för en som nyss hade gått igenom en benmärgstransplantation och inte fick vistas i direkt solljus; vädret var nämligen mulet och regnigt. Till hösten så skulle jag börja på ”sexårs”.

Eftersom jag hade gått igenom en behandling så såg jag inte ut som alla andra jag hade inget hår och hade en slang i näsan, vilket gjorde att jag stod ut bland mina klasskamrater. Jag hamnade utanför. Låg- och mellanstadiet blev därför en mycket svår period för mig.

Dessutom visade det sig att jag hade dyslexi, vilket gjorde att skolgången blev en utmaning på flera sätt. Under dessa år så hade jag sporten, och då framförallt innebandyn som min fristad. Där blev jag sedd som den som jag var och jag kunde vara mig själv. Innebandy blev mitt liv under åren i grundskolan eftersom det var där jag hade mina vänner.

Gymnasiet blev också rörigt. Jag bytte program tre gånger, tappade motivationen och började skolka en hel del. I tvåan bytte jag dessutom huvudtränare och fick en del problem med det. Men till slut lugnade det ner sig och ett år senare tog jag studenten med G i de flesta ämnena några VG och ett MVG. Men det är fortfarande mycket jag bearbetar, både från sjukdomstiden men framför allt från skoltiden.

Efter att jag tagit studenten har jag gått två fantastiska utbildningar: en i Åre där jag fick möjlighet att kombinera studier med säsongslivet och en utbildning inom sportmarknadsföring i Helsingborg (som jag går just nu). Sedan ca fyra år tillbaka så har också Barncancerfonden varit en stor del i mitt liv och en stor hjälp i min bearbetning av allt som har varit.

Via Barncancerfonden så har jag fått vara med på konferenser som riktar sig till unga vuxna som har överlevt barncancer, har fått gått deras peer support-utbildning och fått möjlighet att hjälpa andra barn och deras familjer i samma situation. Nu i maj ska jag äntligen få visa vad mina olika utbildningar i kombination med min unika erfarenhet gett, för då ska jag representera Barncancerfonden på Vårruset.

Jag hoppas vi ses!

//Josefine