Sorgearbete

Någon sa att sorgen varar i ett år
Och att den sen går över  
Någon sa att sen är det bra
Men jag vet att sorgen inte har några gränser
Jag har förstått att sorg är kärlek
Och kärlek är sorg
Som inte får försvinna

Någon sa att det skulle vara värst det första året
Den första födelsedagen,
Den första julaftonen utan dig
Men jag har märkt att det inte stämmer
Sorgen är mer komplex,
Ofattbar som kärlek

Vissa dagar är värre än andra
Men det är inte så enkelt
Att årsdagen då du lämnade oss var värre än dagen efter
Jag kan inte förstå varför just den dagen skulle vara speciell
Det fanns ingen tradition att följa,
Inget mönster jag kunde förhålla mig till
Eller sakna

Men jag kan följa en självuppfyllande profetia
Jag reagerar på förväntningar
Om jag förväntas gråta
Kan jag gråta
Genom att tänka på dig

Jag tänker att jag försöker kontrollera sorgen
– Eller, det är ju orimligt –
Men jag tror att jag styr över sorgen
Mer än vad sorgen styr över mig

Och jag har förstått varför det heter sorgearbete
Jag arbetar dagligen
Med att hålla dig vid liv
Men på behörigt avstånd

Claudia, du lämnade mig aldrig
Jag sörjer dig varje dag
Och det hoppas jag fortsätta göra
När jag besöker dig
Finner jag kärleken
När jag pratar med dig
Skrattar och gråter jag
När jag tänker att det är likadant för dig

Och det är vad du säger till mig när
jag kan höra dig
Men kan du höra mig?
När jag tittar in i ditt rum på Katarina kyrkogård
Plockar jag ned en bit sorg
Som en annan plockar ned en byggnadsställning
Plockar jag ned mig själv
Och bygger upp på samma gång  

Jag har förstått att sorgen är en oändlig resurs
Det finns alltid mer att ge,
alltid mer att ta.
Jag sparar några tårar till i morgon
Och jag har lärt mig att ta fram dem
När vi har en fin stund tillsammans,
När vi skrattar och jag behöver gråta
Läser jag en dikt för dig

Men jag skriver inte längre
När jag pratar med dig
Har jag inget behov av att skriva

Coco, jag stannar upp ett tag och tänker att jag gillar mina metoder,
Tänker att jag har lärt mig hjärt- lungräddning
När jag konditionstränar för att orka röra mig framåt i livet
I stället för att krypa bakåt

Du har sett mig när jag inte fick rusa fram över nylagd asfalt
Du såg mig när jag inte hann låna motionscykeln från tonårsrummet
när vi var inlagda
var jag ingen vacker syn
När du såg mig tappa kontrollen
Insåg jag att det är lättare att kontrollera livet än döden

Så jag tar cykeln till Paris
Som en del av Team Rynkeby
cyklar jag för Barncancerfonden.
Minns du att du en gång gjorde en medalj till en cyklist på sjukhuset?
Nu är det jag som drömmer om att få en medalj av ett cancersjukt barn

Tigern, jag tror jag har kommit till en plats där jag vill slå ett slag för att bejaka sorgen
Och samtidigt försöka kontrollera den
Jag tror att det är precis det jag gör
När jag skriver till dig,
När jag pratar med dig,
När jag cyklar till Paris
med dig bakpå
är du med mig hela vägen

Det kanske är ren egoism
Att jag hittar falska anledningar att få vara med dig
När jag låtsas att du inte är död
Känner jag mig mer levande

Och när jag tror att jag har allt under kontroll
Fyller din syster elva
Och saknaden exploderar inom mig:
Claudia, varför är du inte här?

//Daniel