Sprid ljus och hopp!

Som vanligt är det 3:ornas tur att gå i luciatåget och lussa för alla andra elever i skolan för att sedan lussa för föräldrarna innan det är dags för den traditionella julmarknaden som skolans elever arrangerar. Hemma hos oss och precis som hos många andra familjer är det något speciellt med lucia, något magiskt med en förväntan och en föraning om julen.

I år har det varit extra speciellt då vi började prata om lucia redan i somras! Vår dotter Ebba blev tillfrågad om att vara med i Barncancerfondens julkampanj som lucia. Efter att ha fått mer vetskap om vad det skulle innebära bestämde sig Ebba för att vara med. Enligt henne själv ett bra sätt att försöka få fler personer att ge pengar till Barncancerfonden så att de kan fortsätta med att komma fram med nya och bättre mediciner så att alla barn kan bli friska! Vi föräldrar tyckte även att det är ett fint och bra sätt för oss att kunna bidra på ett konkret sätt och tacka barncancerfonden för allt vad de har gjort för oss. I vårt tycke kändes hela julkampanjsideen äkta och framför allt att den skulle inge och sprida hopp, vilket var viktigt för oss.

Lång väntan

Under en dag i oktober var det så dags för att spela in den reklamfilm som man nu kan se. Inspelningsplatsen var i den otroligt fina aula i svenskfinska skolan i Stockholm. Tillsammans med en skolklass (luciatåget), statister (publik) samt många många medarbetare i produktionsbolaget och representanter från Barncancerfonden blev denna inspelningsdag något både Ebba och vi kommer att minnas. Alltifrån att behöva sitta stilla väldigt länge för att bli iordninggjord med smink, vänta på alla tagningar till att känna sig lite mer bekväm framför kameran för varje omtagning!

Delaktiga i processen

Genom hela processen, inför inspelningen, under inspelningen och efter inspelningen kände vi oss väldigt delaktiga, viktigt för oss föräldrar att vi kände oss trygga i denna utsatta situation som ett barn med cancer i en reklam, faktiskt är. Detta är något vi uppskattade oerhört. Ebba själv tycker att det är mest roliga minnen från inspelningen av filmen, såsom att det var roligt att få gå i luciatåget, äta bullar, se hur det går till på en filminspelning, ja listan kan göras lång!

Inte alltid som planerat

Ja så var det ju det där med att gå i luciatåget i skolan. Alla elever som ville vara lucia fick anmäla sig för att sedan lotta om vilka som skulle få vara lucia. Ebba har sedan länge varit tydlig med att hon vill vara tärna. ”Lucia har jag ju redan varit”. Det har smygövats på luciasånger hemma, ibland har man hört och frågat om det är till lucia. Ebba har även varit noga med att påminna om att man redan på fredagen den 8 december skall lämna in sina luciakläder i skolan, allt skall vara förberett i tid. En förväntan om vad som komma skall! Men under en cancerbehandling, så blir det inte alltid som man planerat. Istället för skolans luciatåg är Ebba istället inlagd på NKS och vi firar lucia här på sjukhuset. Såklart en besvikelse, men det märks att Ebba lärt sig att vi ibland måste ställa in saker som är planerade. Som jag skrev ovan, så kunde Ebba i sin roll som lucia hjälpa till att sprida hopp och glädje. Idag var det den underbara personalen på onkologen som gjorde det genom att gå luciatåg i alla rum! Komplett med sång och glitter. Superkul! Så trots allt blev det en härlig dos med lucia!

Önskar er alla en fin och glad lucia!

/Helena

PS. Vill du kika på filmen i sin helhet hittar du den här.